måndag 10 november 2014

Traffick


Trafficking. 
Katten Jam mådde hyfsat. Han tänkte inte mer på prisutdelningen. Tom hade planterat nya tankar i honom. Mest kände han sig ändå tom inombords. Tom var lite bekymrad. Koffeintabletterna var slut. Han tog numera koffeintabletter på morgonen, istället för kaffe. De var slut på apoteket. Han måste köra till Lyrum alltså. Expediten kunde inte kolla om det fanns i Lyrum. Det var en annan apotekskedja, sa hon. Han oroade sig alltid för bilkörning nu för tiden. Han trodde att det beror på olyckan. En postcykel hade kört in i hans bil. Ljudet av plåt som trycks in, satt kvar i hans medvetande. Han ringde fastighetsskötaren, Tommy. En elektrisk rullstol blockerar entrén. Den har stått där sista veckan. Dessutom blir den våt när det regnar. Tommy visste om det. Han skulle säga till en gång till. Tom var orolig för en sak till. Han hade skickat två mail till sonen. Det var minst ett mail för mycket. Färden till Lyrum gick bra. Apoteket hade vad han ville ha. Han tankade vid avfarten till Daga. Skönt att ha det gjort, tyckte han. Grannen Jan ringde. Han ligger kvar på sjukhus. Det blev nog en väldig smäll när han ramlade. Det onda i ryggen går över, sa Jan. Eva skickade SMS. Vi äter lunch i Oddevalla vid färden till Bukenäs. Då blir det en timma senare. 
Han meddelade Maj. Det var hon som skulle visa förfädernas gårdar. Maj var broderns första fru. Hemtjänsten ringde. De vill tidigarelägga promenaden. Det är som det är, svarade han på frågan om det går bra. Han svarar alltid ”det är som det är”, på sådana frågor. Han gick promenaden. Han pratade mest om politik. Han kom in på invandrarfrågan. Den förbjudna frågan. Han undrade hur det blivit med diskussionen om tiggeriet. Det påminner om sexlagen och traffickingen menade han. Det går aldrig att komma åt de verkliga bovarna, så länge det är tillåtet att sälja sex, menade han. Han kom in på hedersmord. Det är inget påhopp på folkgrupper. Det handlar om att ta avstånd från en vidrig kulturell avart, sa han. Det bodde några invandrare i hans trappuppgång. De hälsar aldrig. I bästa fall hälsar de buttert tillbaka när han hälsar. Är det typiskt svenskt att hälsa på de närmaste, undrade han. Ledsagaren påminde om att vi inte vet deras bakgrund. Kanske har de lidit mycket i sina hemländer. Kanske flydde de till Sverige med döden i hälarna. Jam sov när han kom hem. En geting surrade runt i köket. Han tog ett glas päronsaft, och öppnade balkongdörren. Getingen flög ut. 
Vill du ha saft Jam, frågade han. Synd att du inte var med. Vi pratade politik hela promenaden. Tom hade bett om en förklaring till varför det inte blev någon förmiddagspromenad igår. Han kände sig lite besvärlig. Ledsagaren verkade tänka på annat. Han hade frågat ”babblar jag för mycket?” Du babblar inte för mycket, sa ledsagaren. Hon var en ung kvinna. Hon saknar nog några gråa, tänkte han. Jam sträckte på sig. Han gick ut i köket och åt lite. Han började vakna till. Samtidigt blev Tom sömnig. Han föll in i dvala. Han tänkte på sin barndom. Han dåsade bort. Han drömde om sin barndom. Tidigt på våren när isen smällt värmde solen så skönt. Pappa och jag var ute med båten långt innan någon annan hade sjösatt. Vi hade flera små öar i södra skärgården som vi kallade för våra öar. Tidigt kom blommor, gula blommor och styvmorsvioler som tog skydd av varandra i gropar och små ängar. På den tiden fanns det mycket fiskmåsar och ejdrar vid öarna. Vi följde deras utveckling vecka för vecka. Först byggde fåglarna med stor möda fina små bon. En vecka senare låg där ett ägg. Sedan två ägg, och blomtuvorna blev ännu yppigare. Måsarna lade alltid tre prickiga ägg. Ejdrarna fyra-sex gråbruna något större ägg. 
I början av våren följde Pappa och jag fåglarnas och blommornas utveckling. Ibland åkte vi fiskebåt från fiskhamnen till Slangö. Pappa var själv fiskare när han var ung, och kände fiskare på alla båtar, Vi fick krabbor, räkor humrar, kräftor och fisk. Senare på sommaren åkte vi till Mormors lilla stuga i Daga, och plockade bär och svamp. Då hade Pappa börjat arbeta och jag minns hur glada vi blev när hans moped hördes i den lilla backen. En gång stod vi barn och mumsade röda vinbär vid grannens häck. Farbror Svensson kom ut och tittade strängt på oss barn. Då sa lilla Sara, röd om kinderna: ”Vi tar inga bär, vi bara står här". Tom sov. Jam var missnöjd. Varför pratar du inte politik med mig, om det går bra att prata med andra. Tom vaknade till. Han hade hört vad Jam sagt. Jag är inte ointresserad av politik, sa han. Det vet du Jam. Jag har sagt att det bara handlar om ditt sätt att tala om politik. Jam hade inte förstått vad han menade. Han förstod att det hade något med de övergripande frågorna att göra. Jag kan diskutera sakfrågor, sa Jam. Frågan är om du Tom kan diskutera de övergripande spörsmålen. Är sexhandel en sakfråga eller en övergripande fråga, undrade Jam. Det beror väl på hur man tar upp frågan, sa han. Jam kände på sig att det var ett olyckligt valt exempel. Talar vi om trafficking eller talar vi om sexhandel i stort, undrade Jam. Han skruvade på sig. Om vi verkligen skall gå till botten med detta, och utreda det i detalj, så krävs en egen artikel. Du kan inte ta upp det i en text som just är slut. Jam skakade på huvudet. Du är oförbätterlig Tom sa han. Jag tycker om dig ändå, slutade han med.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar