Bryggan

Bryggan.

Katten Jam och kaninen Ida stod på en brygga. De tittade ned i vattnet. Stim av abborre och mört simmade där. Det var i Solelången. Tom stod en bit upp på land. Han gick upp till stigen. Ida och Jam lämnade bryggan. Det var brant upp till stigen. De släntrade efter Tom. Här gjorde vi lägereld när jag var tonåring, sade Tom. Han visade platsen. Allt var förändrat nu. Träden var borta. Buskarna nedsågade. Lövsly växte upp. De gick stigen fram. Våra vänner kom fram till Volvobryggan. Tom tog av ryggsäcken. Han bredde ut tyget på gräset. Tog upp badkläder. Ida tog av sig sina kläder. Hon satte på sig sin röda bikini. Jam tog på sina blå badbyxor. Tom tog på sina ljusblå badshorts. De gick ut på den nya bryggan bredvid. Den hade en bänk där ute. Tom satte sig på bänken. Ida kände på vattnet. Jam hoppade i. ”Plums”, lät det. Ida gick försiktigt i längs badstegen. Vattnet var lagom varmt. Stim av abborrar simmade runt bryggan. Jam gick upp ur badet. Ida och Tom var i vattnet. Tom stod på bottnen. Ida stod kvar vid stegen. De gick upp ur vattnet, och satte sig på bänken. Runt bryggan växte rikligt med säv och vass. Små gäddor gömde sig där. Jam satt på tyget. Det var ett tunt Indiskt tyg. Gula mönster. Jam ville fika. Tom och Ida gick upp från bryggan. De kom till Jam. 

Tom letade i sin ryggsäck. Han tog upp Idas potatis. Jams mjölk, och sitt eget kaffe. De tittade ut över sjön. En vattenskidåkare åkte efter en båt som drog upp vågor. Om en stund når vågorna oss, tänkte Jam. Jam var grön i själen. Han hade hört på radion att ett vindkraftsfält planerades vid Hakefjorden. Människor protesterade. Någonstans måste ju vindkraftsverken finnas, tänkte han. Ida hade börjat tänka på geografi. Allt var som vanligt alltså. Gränsar Polen till Vitryssland, frågade hon? Tom letade i ryggsäcken. Jam hade fått myror på sig. Hörde ni min fråga, undrade hon? Tom fortsatte med ryggsäcken. Jam hade ännu mer myror på sig. Ok, sade Ida. Jag svarar väl själv då. Svaret är ja. Jam kände sig tilltufsad som vanligt när han inte visste svaret på en fråga. Han tog sats för att ta upp sitt. Han började. ”Kan ljus krökas”, undrade han. Tom höll på med ryggsäcken. Ida fångade en doft i vinden. Det kröker sig runt materia i rymden, sade Jam. Om det inte gjorde det skulle rymden vara nästan svart för oss, fortsatte han. Det finns så mycket materia i vägen för ljuset. Finns Schrödingers katt, eller finns den inte, fortsatte han? Tom letade i sina byxor. Ida skuttade in mot skogen. Hon sniffade i vinden. Svaret är att den finns och inte finns, sade Jam belåtet. Som vanligt ville Tom nu tala politik. Vad betyder hållbart samhälle, undrade han. Vad betyder hållbart radioprogram, sade Ida och skrattade. 

Tom hade lyssnat ofta på radioprogrammet med två av hans noveller, nämligen. Det har bra musik, försökte Tom. Det är inget att skämmas för Tom, sade Ida. Varför dog dinosaurierna ut, undrade hon? Jam svarade. Han kände att han behövde vara med i diskussionen igen. En stor meteorit föll ned i havet, svarade han. Jag behöver nya glasögon, sade Tom. De jag köpt på macken är inte bra. Å andra sidan är det nog dyrt att gå till en optiker. Är du nöjd med ditt nya klockarmband, undrade Jam. När de ändå mentalt var i Lyrum, kunde han passa på att fråga. Det är mycket bra, svarade Tom. Han tittade på armbandet. Det var av metall. Tidigare hade han haft av läder. De var billiga men gick ofta sönder. Han var äntligen nöjd med sin mobil också. Det hade inte gått att avsluta samtal. I butiken hade den alltid fungerat. Han insåg felet. Mobilen har en sensor upptill. Tom hade alltid omedvetet hållit ett finger för den. När han slutade med det fungerade telefonen. Det var en Samsung. Innan hade han haft en iPhone. Den var verkligen paj. Nyköpt. Han lämnade in den till lagning. Efter en vecka fick han ett mail. ”Du har själv öppnat och förstört mobilen”. De höll på i flera månader. Affären gav sig inte. Tom visste inte ens hur man öppnar en iPhone. 

Ida blev trött på att lyssna. Hon skuttade ut på bryggan. Gick försiktigt i vattnet med hjälp av stegen. ”Skönt”, ropade hon! Jam tog på lurarna. ”Love is so beautiful”, sjöng Roy Orbison. Tom var ensam igen. Han gick ut på bryggan till Ida. De badade tillsammans. Ida lärde sig simma. Hon var osäker men det gick. Hon gick upp ur badet. Satte sig på bänken. Tom kom efter. Jam satt kvar på tyget, med lurarna mot omvärlden. Det var dags att avsluta tyckte han. Han tog av badbyxorna. Tog på shortsen. Tom och Ida kom upp. De såg tillsammans ut över sjön. Det var vackert. Jam fanns hos dem trots lurarna. De hörde ihop. Alla tre.