Ängholmen

Ängholmen.

Katten Jam och Tom med familj skulle ut med den lilla båten. Tanken var att åka till Ängholmen och bada. Den lilla båten kallades skumpelådan. Den var blå och vit inuti. En tjugohästars Johnsson fick den att gå fort. Den planade kallas det när en båt går uppe på vattenytan. De var i Kovik. Dvärgkaninen Ida var sig inte lik. Jam var faktiskt orolig för henne. Hon sade inte mycket. Det var inte likt henne att vara helt tyst, även om hon inte pratade mycket annars heller. Ida var kolsvart precis som Jam. Familjen bodde i Lilla Huset. Trots att det var ledigt i stora huset. De hade ju blivit vana att sova där. Lakanen låg där. Ida åt kokt potatis och maskrosblad. Jam vaknade först. Han slank ut i trädgården. Gick runt stora huset och satte sig på altanen mot öster. Solen värmde så gott där. Oxlarna lämnade en öppning för solen att skina. Jam gäspade. Då kom Ida skuttande. Hon hade också vaknat. God morgon sade Jam. Ida såg förlägen ut. Hon sniffade på ingenting och tittade bort. Jam funderade. Fint väder idag Ida sade han. 

Det gick inte att få med Ida på något samtal. Plötsligt sträckte Ida på sig, och sade. Tänk på att jag bara är en kanin. Till och med en dvärgkanin. Det låg en kokt potatis på altanen. Den hade Eva lagt där om ifall att Ida skulle gå dit när hon vaknade. Ida gnagde på potatisen. Efter en stund kom Eva upp för trappan. God morgon sade Jam. God dag svarade Eva. Hon sade alltid god dag. Även på morgonen. Under altanen var det alltid skugga. Där växte bara glest med gräs. Eva kikade under. Så tyst Ida är idag, sade hon till Jam. Ida var ombytlig. Antingen var hon tyst som nu, eller också var hon full av idéer och prat. Bipolär skulle Toms syster ha sagt. Toms syster var barnpsykiater. Han hade just ett långt telefonsamtal med Jesper. Han glömde familjen under tiden. Han glömde också Ida och Jam. Han försökte förklara för Jesper sin situation. Han kände sig som en ond människa. Han måste lära sig att ta hänsyn till andra människor. Som det nu är blir han så självupptagen. Pratar mycket om sig själv. Frågar inte andra hur de har det, eller hur de mår. 

När han avslutade mobilsamtalet fanns Ida och Jam kvar på altanen. Hur har du det Ida, frågade han? Ida sniffade och tänkte. Hon var inte van vid sådana frågor från Tom. Jag har det bra, svarade Ida. Hon blev nervös av denna plötsliga fråga. Hon började skutta runt på altanen. Tom förstod att hon nog inte skulle säga mer just nu. Han vände sig i stället till Jam. Hur har du det Jam, undrade han? Jam var långt in i sina tankar. Han slickade sina tassar. Återvände sakta till verkligheten på altanen. Jag har det bara bra, svarade han. Det är bara en sak jag saknar. Möss. Usch, sade Ida. Oj, utbrast Tom. Nu vaknade Ida visst. Tom sjönk in i sina tankar igen. Jesper hade talat om en Urantiagrupp de skulle ha. Tanken var att de skulle samlas hemma hos Tom. Där kan du träna på att visa intresse för andra människor, sade Jesper. Du är så närmast arokratisk i ditt ointresse för andra människor, sade han. I samtal med dig får man vara på helspänn. Ida kände någon doft i vinden. Hon skuttade närmre porten. Där gick en trappa ned till trädgården. Hon skuttade ned för trappan. Jam kom sakta efter. Sist kom Tom. De stannade på gräset nedanför. 

Det var tidig höst. Björkarnas blad var gula. Oxlarna mot Wingårds var röda och orange. Blåklockor vissnade bruna och små. Gullmora kämpade ännu för sin existens. Lila blommor stod mot Lilla Huset. Resten av familjen hade gått ned till stranden. Skall vi gå ned till dem, frågade Ida? Vad nu! Värst vad du plötsligt blev pratsam, sade Jam. Hon har antagligen inte tagit sin medicin idag, fortsatte han. Katten, kaninen, och Tom började gå ned genom trädgården. Ett apelträd trängdes med plommonbuskar. Stigen omgärdades av gärdesgård på båda sidor. Björnbärsbuskar och hallon trivdes där. Rabarber växte på gränsen till grannen. Oxelhäcken öppnades och glesnade när de kom ut en bit mot slutet av tomten. Grannens mur mot havet var smetad med murbruk över stenarna. Det hade varit finare utan murbruk, tänkte Tom. Buskar och träd började skymma för utsikten utanför tomten. Han brukade ta ned det när det behövdes. Nu var det nog längesedan. Ida tittade sig om. Hon ville inte gå ensam. Jam hade stannat. Han var bakom Tom nu. Han hade fått syn på en mus. Eller rättare sagt fått lukt på. Ida tyckte inte om hans intresse för möss. Hon var vegetarian. Jam skämdes lite inför Ida. Det gick an att äta burkmat. När det handlade om levande individer var det en annan sak. Nu kom lille Robert upp. Han bar sin kudde med sig. Den kallades kattkudden. Så han hade inte gått med ned förut som de trott. Ida väntade. De andra samlades på berget bakom Ida. Därifrån såg de över till Björkö. De började försiktigt ta sig ned för berget. På de brantaste ställena hade farfar murat trappsteg. Ida skuttade först. Sedan kom Tom och Robert. Sist slank Jam. En vattenpöl hade samlats dör berget planade ut. På ytan sprang skräddare. Vattenytan böjdes ned dör de stod. Nere i vattnet simmade skalbaggar. De borrade sig ned i bottenslammet. Ida tittade intresserat. Jam sprang fram. Skulle vi inte gå ut med båten idag sade Agnes som kommit upp och funnit både Tom och Jam djupt försjunkna i tankar. ”Hurra”, ropade Eva och Robert. Vad Ida tyckte kan vi bara gissa oss fram till.