Kopp

Kopp.

Katten Jam och kaninen Ida satt på altanen. Tom var i köket. Ida gnagde på en kokt potatis. Jam sörplade mjölk. Tom värmde vatten till kaffe. Han fyllde inte vattenvärmaren som hans gode vän alltid gjorde. Tom nöjde sig med vatten till en stor kopp. Jag dricker aldrig mer än en kopp, tänkte han. När vattnet var varmt hällde han en matsked näskaffe i en kopp, och tömde vatten över. Han behövde inte röra runt. Det slapp man om man tog pulvret först. Det var tidig morgon. Han tog koppen och gick ut till de andra. De kramade honom när han kom ut. Det var äkta kärlek. Tom plockade några maskrosblad på vägen. Han gav dem till Ida. Hon tog tacksamt emot. Han hade kattmat på burk med sig till Jam. De åt koncentrerat. Tom drack sitt kaffe. Han granskade huset. Det var rött. Falu rödfärg. Det var hans uppfinning. Huset var ljusbrunt när de köpte. Målat med plastfärg. Tom ville ha gammaldags rödfärg. Att skrapa hela huset vore hopplöst. Ett övermäktigt slit. Lilla huset var rött. Målat med oljefärg. Bättre än plastfärg så klart. Vita knutar var snyggt. Tom ville försöka lösa frågan om gammaldags rödfärg. Han tänkte. Om man stryker på någon kemikalie, kanske det går. Han prövade lacknafta. Ingen skillnad. Han prövade bensin. Inget hände. Han prövade många kemikalier. Inget fungerade. 

Till slut fick han en idé. Det hade börjat med taket. Mycket behövde restaureras på huset, när de nyss köpt. Taket var en sak. Det var fult och gammalt. Han tog ned alla pannorna, och lade ny papp. Nya läkt förstås. Drygt hälften av pannorna var hela. Bara fullbevuxna med lava, alger och smuts. Tom fick en idé. Han köpte kaustiksoda i massor. Hällde varmt vatten i en stor plasttunna. Massor med soda i. Ställde ned tjugo pannor i byttan. Lät det stå i femton minuter. Sedan gick smutsen bort med två tag av en borste. De blev som nya. Han köpte nya till halva taket. Lade upp dem. De rena gamla på halva taket. Det blev väldigt bra. Sodan fanns kvar. Det var det han kom att tänka på nu. Soda är basiskt. Han prövade det på huset. Det fick sitta kvar och torka. Det blev som fint sandpapper. Rödfärgen fäste perfekt. Nu räckte det att skrapa vart femte år där plastfärgen släppte från träet. Problemet var löst. Ida tyckte det var dags för geografi. Hur många länder finns i Afrika, undrade hon. Det roliga är att jag vet inte själv, sade Ida. Tom pustade ut. Jam drog efter andan. Detta var en ny sida hos Ida. Du växer i mina ögon, kommenterade Jam med. Han hade ändå hunnit ladda upp. Jam var tvingad att säga någonting om Universum. Ni vet ljusfläckar på himmelen, började han. I moderna stjärnkikare ser man långt bort. Det man tidigare antog var stjärnor och galaxer, tror man nu är andra Universum. 

Jam var klar med kattmaten. Han kände sig mätt och belåten. Han var bara orolig att Tom skulle börja prata politik. Därför gjorde Jam något ovanligt. Han bad Tom berätta om psykoterapi. Det var tidig höst. Björkarnas blad var gula. De singlade ned. Sällskapet befann sig i ett oupphörligt regn av gula löv. Oxlarna var röda. Ekarna bruna. Bara furorna var gröna. Tom tittade på garaget. Det var rött. Målat med oljefärg. Gräset var nyklippt. Rosenbusken hade lysande nypon. Röda förstås. Tom var tvungen att ta sats. Tillfället skulle inte komma tillbaka lätt. Han började. Psykoterapi handlar om att bekräfta. Att se. Och låta ses. Avtäcka det sanna och viktiga. Många patienter har aldrig blivit sedda för den de är. Jag kan föra in begreppet överföring. Det innebär att patienten inte bemöter dig som den du är. Hon bemöter dig som vore du hennes Mamma eller Pappa. Ibland som ett syskon. Ida blev intresserad. Hon gnaspade på de sista maskrosbladen. Ibland är det inte det att det sägs något speciellt. 

Det uppstår en känsla i rummet som är särskild. Den känslan uppstår kanske vid varje möte med henne, eller honom. Då är det i känslan överföringen finns. Att sätta ord på den känslan är inte alltid lätt. Ibland vet du efter tre samtal, vad som är patientens problem. Det tar kanske tre år för patienten att inse samma sak. Ida snarkade. Hon sov tungt. Jam var på gräsmattan. Han hade fått syn på en mus. Tom tittade upp. Han insåg att åhörarna decimerats. Jam var väluppfostrad. Han kom tillbaka när Tom tittat upp. Han sade. Vad är motöverföring? Det begreppet hör väl hemma i terapi? Lysande Jam, sade Tom. En intresserad åhörare alltså. Motöverföring är den överföring terapeuten har på patienten. Det består av egentlig motöverföring, och egen överföring. Den egna överföringen hör inte hemma i terapin. Handledningens uppgift är att identifiera och rensa bort den. Ida vaknade med ett ryck. Hon hade drömt om paradiset. Där var fullt av maskrosblad och kokt potatis. Morötter fanns också. Hon tittade på Tom kärleksfullt. De älskade varandra. Jam också.