Ångest.
Katten Jam och Tom var ute med segelbåten. Jam hade gått in i en kris. Utan någon speciell anledning hade Tom plötsligt sagt. ”roligt att komma ut till Slangö, eller hur Jam, du är ju född där ute”. Allting började snurra för honom. Han trodde sig vara av kunglig släkt. Ibland tänkte han att han var barn till en vetenskapskatt. Möjligen barn till Einstein. Nu var han helt förvirrad. Han ville inte tala mer om saken. Toms fru var med i båten. Hans båda barn var med, och en liten löjlig kanin, som hette Ida. De seglade nära Bjarkö. Det blåste svagt från väster. Segelbåten var på väg norr ut, så de behövde inte kryssa. Några badande syntes på Bjarkö. Vid den gamla militärbryggan låg två motorbåtar. Människor satt på bryggan och åt frukost, får man väl gissa. I den stora viken mot Ängsholmen fanns några badande. Tre båtar låg vid Ängsholmen. De passerade sundet. En laxodling var i utloppet. Längre ut var det nära till Rosö. Två stora motorbåtar låg där. Tom styrde upp mot Hyppla. De korsade leden. Några motorbåtar ville inte respektera segelbåtars förkörsrätt. Sågholmen passerades. När de var framme vid skären mot Bammen tog Tom in mot väster. Han gick otäckt nära Slangö. Inloppet till hamnen kändes smalt med den stora båt de hade nu. De släppte draggen och lade sig längst ut vid lilla bryggan.
Pöjkarnas fiskebåt låg mitt emot. Tom och Agnes hjälpte barnen iland. Jam erkände motvilligt sitt behov av hjälp. Eva bar kaninen. Hans barn heter Eva och Robert. Hustrun Agnes. Han tog väskorna och hoppade iland. De gick vägen upp. Passerade ”krogen” och ””Mink-Anders” hus. Stockholmarns fru var hemma. Bo var på väg till sin båt. Han gick längs stranden. Jam var spänd som en fiolsträng. ”Här luktar katt”, sa han när de kom fram till huset. Gräsmattan var nyklippt. Körsbärsträden vid vägkanten hade tagit sig, och vuxit bra. Han låste upp dörren. Jam var fortfarande tillgjord. ”Här stinker katt", sa han. Tom låtsades inget om. Stockholmarns barn kom springande. Flickan var jämnårig med Eva. Pojken två år äldre. Flickan var ljus och mycket söt. Pojken var mörk. Robert fick vara med, när de gick över till uthuset och lekte. Kaninen stängdes in i Farmors rum. Han och Agnes tog en kopp kaffe. Jam bara tittade. ”vad tror ni om situationen i Ukraina, sa han plötsligt. Det var typiskt Jam att komma med någonting sådant när han var osäker. ”jag har inte följt det så bra”, svarade Tom. Det verkar komplicerat. Jag förstår inte vad som händer, och vem som stödjer vem.
”Katterna ligger bakom det mesta”, säger Jam. Han förstod att Jam inte längre ville förknippas med katter i allmänhet. ”Jag förstår”, sa han. Det är länder som aldrig har lärt sig vad demokrati är. Det finns nog ingen god och ond sida. De behöver helt enkelt utvecklas, sa han. Jam rös. Han önskar att han varit var som helst utom här på Slangö. Han är rädd för att träffa sina släktingar. De riktiga släktingarna. ”Vi måste handla”, sa Agnes. Jam känner att han fått en stunds frist. Han tar tacksamt emot erbjudandet och säger, ”jag går med”. Tom, Agnes och Jam, beger sig iväg. Barnen ville stanna och leka. De går över gräset ut till vägen. Där på andra sidan vägen finns allt det han fruktar. Det är Olles och Ollys hus. Där bor fiskaren Bo. Lillebror Stanley bor längre ned på ön. Tvillingbrodern Leif också. De rundar det nya huset, och går mot byn. Tom tänker på fotbollsplanen. Han hade lekt och dribblat med brorsonen Petter. Många år senare fick han genom brodern höra att han tryckt ned Petter på fotbollsplanen. Tänk om han trycker ned Jam på samma sätt nu. Men Jam är väl av annat virke, tänker han. Han visar Agnes var affären låg när han var liten. Sista huset på motsatt sida mot fotbollsplanen.
Han hade ofta tänkt på att köpa det lilla huset som låg in mot berget, på fotbollsplanens sida. ”Vad anser du om kognitiv terapi”, frågade Jam plötsligt. Tom funderade. Jam hade antagligen kommit in i sådana tankar inför möjligheten att träffa sin Mamma. ”För varje kunnig psykodynamiker är det självklart att arbeta kognitivt ibland”, svarade han. ”Ibland når man patienten bäst så. Det kan vara en del av en timma. Det kan vara en hel terapi". ”Men hur ser du på Universum”? När jag föddes talades det bara om ett Universum, svarade Tom. Det var oändligt stort. Tom undrade alltid vad som fanns utanför och vad som fanns före big bang, De frågorna fick inte ställas. Strängteorin öppnade för flera Universum och upp till tolv dimensioner. Idag kan man med kärnkikare se längre bort än någonsin tidigare förut, Man kan se att främmande stjärnor kan vara nya universum. Det kan finnas miljarder Universum. Nya big bangs inträffar hela tiden. Otroliga avstånd bara. Ljuset kröker sig rund planeter och materia. Annars kunde våra stereoskop inte se så långt. Jam kände sig lättare till mods. De andra katterna här var förmodligen en slags outbildade katter, De levde ett enklare liv än honom, och blev därav enklare i sättet helt naturligt. Såg inte nyhetsprogrammen på TV. Läste inte tidningarna. Deltog inte i intellektuelle diskussioner. Han talade nu ivrigt medan de gick. Han lade inte märke till kusinernas hus. Här har vi parken, sa Tom. Han märkte inget. Han såg två katter i gräset. De jagade sorkar. Han tog sig en egen väg. På lite avstånd ropade han, ”Jag vill träffa Mamma och Pappa, och mina syskon nu”. Han hade gjort en lång resa inne i sig själv. Tom och Agnes beundrade honom. För mig tog det sextio år, säger Tom. Jam kommer fram, ler, och kramar honom.
Katten Jam och Tom var ute med segelbåten. Jam hade gått in i en kris. Utan någon speciell anledning hade Tom plötsligt sagt. ”roligt att komma ut till Slangö, eller hur Jam, du är ju född där ute”. Allting började snurra för honom. Han trodde sig vara av kunglig släkt. Ibland tänkte han att han var barn till en vetenskapskatt. Möjligen barn till Einstein. Nu var han helt förvirrad. Han ville inte tala mer om saken. Toms fru var med i båten. Hans båda barn var med, och en liten löjlig kanin, som hette Ida. De seglade nära Bjarkö. Det blåste svagt från väster. Segelbåten var på väg norr ut, så de behövde inte kryssa. Några badande syntes på Bjarkö. Vid den gamla militärbryggan låg två motorbåtar. Människor satt på bryggan och åt frukost, får man väl gissa. I den stora viken mot Ängsholmen fanns några badande. Tre båtar låg vid Ängsholmen. De passerade sundet. En laxodling var i utloppet. Längre ut var det nära till Rosö. Två stora motorbåtar låg där. Tom styrde upp mot Hyppla. De korsade leden. Några motorbåtar ville inte respektera segelbåtars förkörsrätt. Sågholmen passerades. När de var framme vid skären mot Bammen tog Tom in mot väster. Han gick otäckt nära Slangö. Inloppet till hamnen kändes smalt med den stora båt de hade nu. De släppte draggen och lade sig längst ut vid lilla bryggan.
Pöjkarnas fiskebåt låg mitt emot. Tom och Agnes hjälpte barnen iland. Jam erkände motvilligt sitt behov av hjälp. Eva bar kaninen. Hans barn heter Eva och Robert. Hustrun Agnes. Han tog väskorna och hoppade iland. De gick vägen upp. Passerade ”krogen” och ””Mink-Anders” hus. Stockholmarns fru var hemma. Bo var på väg till sin båt. Han gick längs stranden. Jam var spänd som en fiolsträng. ”Här luktar katt”, sa han när de kom fram till huset. Gräsmattan var nyklippt. Körsbärsträden vid vägkanten hade tagit sig, och vuxit bra. Han låste upp dörren. Jam var fortfarande tillgjord. ”Här stinker katt", sa han. Tom låtsades inget om. Stockholmarns barn kom springande. Flickan var jämnårig med Eva. Pojken två år äldre. Flickan var ljus och mycket söt. Pojken var mörk. Robert fick vara med, när de gick över till uthuset och lekte. Kaninen stängdes in i Farmors rum. Han och Agnes tog en kopp kaffe. Jam bara tittade. ”vad tror ni om situationen i Ukraina, sa han plötsligt. Det var typiskt Jam att komma med någonting sådant när han var osäker. ”jag har inte följt det så bra”, svarade Tom. Det verkar komplicerat. Jag förstår inte vad som händer, och vem som stödjer vem.
”Katterna ligger bakom det mesta”, säger Jam. Han förstod att Jam inte längre ville förknippas med katter i allmänhet. ”Jag förstår”, sa han. Det är länder som aldrig har lärt sig vad demokrati är. Det finns nog ingen god och ond sida. De behöver helt enkelt utvecklas, sa han. Jam rös. Han önskar att han varit var som helst utom här på Slangö. Han är rädd för att träffa sina släktingar. De riktiga släktingarna. ”Vi måste handla”, sa Agnes. Jam känner att han fått en stunds frist. Han tar tacksamt emot erbjudandet och säger, ”jag går med”. Tom, Agnes och Jam, beger sig iväg. Barnen ville stanna och leka. De går över gräset ut till vägen. Där på andra sidan vägen finns allt det han fruktar. Det är Olles och Ollys hus. Där bor fiskaren Bo. Lillebror Stanley bor längre ned på ön. Tvillingbrodern Leif också. De rundar det nya huset, och går mot byn. Tom tänker på fotbollsplanen. Han hade lekt och dribblat med brorsonen Petter. Många år senare fick han genom brodern höra att han tryckt ned Petter på fotbollsplanen. Tänk om han trycker ned Jam på samma sätt nu. Men Jam är väl av annat virke, tänker han. Han visar Agnes var affären låg när han var liten. Sista huset på motsatt sida mot fotbollsplanen.
Han hade ofta tänkt på att köpa det lilla huset som låg in mot berget, på fotbollsplanens sida. ”Vad anser du om kognitiv terapi”, frågade Jam plötsligt. Tom funderade. Jam hade antagligen kommit in i sådana tankar inför möjligheten att träffa sin Mamma. ”För varje kunnig psykodynamiker är det självklart att arbeta kognitivt ibland”, svarade han. ”Ibland når man patienten bäst så. Det kan vara en del av en timma. Det kan vara en hel terapi". ”Men hur ser du på Universum”? När jag föddes talades det bara om ett Universum, svarade Tom. Det var oändligt stort. Tom undrade alltid vad som fanns utanför och vad som fanns före big bang, De frågorna fick inte ställas. Strängteorin öppnade för flera Universum och upp till tolv dimensioner. Idag kan man med kärnkikare se längre bort än någonsin tidigare förut, Man kan se att främmande stjärnor kan vara nya universum. Det kan finnas miljarder Universum. Nya big bangs inträffar hela tiden. Otroliga avstånd bara. Ljuset kröker sig rund planeter och materia. Annars kunde våra stereoskop inte se så långt. Jam kände sig lättare till mods. De andra katterna här var förmodligen en slags outbildade katter, De levde ett enklare liv än honom, och blev därav enklare i sättet helt naturligt. Såg inte nyhetsprogrammen på TV. Läste inte tidningarna. Deltog inte i intellektuelle diskussioner. Han talade nu ivrigt medan de gick. Han lade inte märke till kusinernas hus. Här har vi parken, sa Tom. Han märkte inget. Han såg två katter i gräset. De jagade sorkar. Han tog sig en egen väg. På lite avstånd ropade han, ”Jag vill träffa Mamma och Pappa, och mina syskon nu”. Han hade gjort en lång resa inne i sig själv. Tom och Agnes beundrade honom. För mig tog det sextio år, säger Tom. Jam kommer fram, ler, och kramar honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar