Dammen

Dammen.

Katten Jam, kaninen Ida, och Tom var vid branddammen. Dammen var omgärdat av ett nätgaller. Ida skuttade runt till andra sidan av dammen. Sidan mot myren. Hon tyckte att hon såg lite bättre därifrån. Gröna små blad växte på ytan längs kanterna. Mot mitten av dammen glesnade bladen. I mitten var det tomt. Där såg man ned mot botten. Det växte brunt ludd där nere. Vatten rann i en tunnel under vägen. På andra sidan sprakade en munter bäck. Solens strålar gnistrade i vattnet. Jam försökte fånga solstrålarna med tassarna. Ida tittade på. Tom berättade att det var här han lekte med barkbåtar förr. Bäcken omgärdades av stenar här och där. Ida satte sig på en stor sten. Det växte lava och mossa på den. De följde bäcken en bit. Den slingrade sig genom skogen. Det var mycket lövträd där. Björk, asp, och al. Några ekar. Furor här och där. Granar, mäktiga och höga. Ida skuttade. Jam sprang före. Sist kom Tom. Bäcken blev bredare. Vattnet rann långsamt. En svart orm slingrade sig i gräset, som växte där skogen öppnade sig. De kom fram till en äng. Gräset växte högt. Ängsblommor trivdes. Det var gullmora och klöver. Blåklockor och hundkex. På andra sidan ängen, tog skogen vid. Blåbärsris och lingontuvor. Stora röda bär som inte smakade något. Kråkbär där skogen glesnade. De vek av mot sin vanliga väg. Ormen låg kvar i solen. En rådjursmamma med ett kid, visade sig på ängen. 

Jam stannade i solen. Han ville prata om Universum. Ida kom skuttande. Hon satte sig vid Jam. I moderna stjärnkikare ser man avlägsna ljusfläckar. Tidigare trodde man att det var stjärnor och galaxer. Nu undrar vi om det är andra Universum. Ida lyssnade. Tom tänkte på annat. Vilka stater gränsar till Kansas, undrade Ida. Jam tystnade. Tom tittade på Ida. De visste absolut inget. Nebraska, Colorado, Missouri, och Oklahoma, sade Ida. Hon såg nöjd ut. Vilka länder gränsar till Bolivia, frågade hon. Jam tittade bort. Tom tittade ned i marken. Peru, Brasilien, Paraguay, Chile, och Argentina, påstod Ida. Jam satte sig ned i gräset. Han tog sats. Jag kommer osökt att tänka på strängteorin, började han. Ida kröp ihop. Ursprungligen syftade man på de tjugosexdimensionella bosoniska strängteorierna. Senare inkluderas även de tiodimensionella supersträngteorierna. Jam såg nöjd ut. Han behövde inte säga mer. Han fortsatte ändå. Det är en modell inom fysiken som ämnar beskriva materiens allra minsta byggstenar, sade han. De fundamentala byggstenarna är endimensionella vibrerande strängar, fortsatte han. Tom började gå. Ida skuttade efter. De kom in i skogen igen. Tom började tala om politik. Han visste att Jam ville att de skulle rösta grönt. Partiets åsikter var de här. Vi vill skapa ett hållbart samhälle. Vi vill ta oss an klimatet, ge alla barn en ärlig chans i skolan och satsa på nya jobb och jämställdhet. 

På marken växte harsyra. De började plocka och äta. Vissa plantor hade fyra blad. Det betydde tur. Skall man äta dem, eller skall de få stå kvar? Ingen visste. Tom bestämde att de skulle få stå kvar. Det finns så det räcker ändå. Sällskapet följde bäcken tillbaka. När de närmade sig vägen kom andra växter. Vita smultron. Något större än vanliga röda. När de var mogna blev de ljust gula. Tom och husdjuren plockade och åt. Plötsligt fick Jam syn på kantareller. Ett gult hav öppnade sig under en gran. Som tur var hade Tom förberett sig. Han tog upp en plastpåse ur ryggsäcken. Den blev snart full. Nu började de se efter svamp i stället. Ida såg taggsvamp under en buske. Tom hade fler påsar. De gick ned mot sjön. Stigen ledde fram till vägen. Den var av hårt packad sand. Stenar stack upp här och där. Grus hade samlat sig i kanterna. En bil körde förbi. Jam och Ida var redan i kanten av vägen. Tom skyndade sig ut. Nere vid järnvägsspåren växte smultron. De plockade och åt. Ida skuttade långt bort. Tom ropade på henne. 

Tillsammans gick de ned mot bryggorna. Gräset var kort men mjukt där. Säv och vass växte ymnigt. Sprängsten låg invid där bryggorna började. När Tom var liten var stenarna vassa. En gång skar han sig på ena stortån. Det blödde kraftigt. Nu var stenarna slipade och mindre vassa. Det växte lava på dem. De gick ut på en brygga. Den var svart av impregnering. När Tom var liten var det tjära. Det luktade så gott. Vattnet var kristallklart. Stim av fiskar simmade där. Abborrar och mört. Inne bland vassen fanns små gäddor. Ida smakade på vattnet. Jam plaskade med tassarna. Tom sköljde ansiktet. Vädret hade blivit grått. Mjuka grå moln dolde solen. Det blåste lite. Vattnet var vågigt. Tom tog upp sin mobiltelefon. Han hade haft ett fel på den. Trodde han. Eller, han hade trott det. Det gick inte att avsluta samtal. Han var inne vid affären flera gånger. Varje gång fungerade den i affären. Han tittade ut över sjön. Det var vackert. Han kände att han älskade Ida och Jam. De älskade varandra. Tom, Jam, och Ida.