Daga

Daga.

Katten Jam och kaninen Ida var i Daga. De satt på verandan. De såg på Tom. Plötsligt började han växa. Han slog huvudet i taket nästan. Han krökte på nacken och kom ut på verandan. Ida kände hur hon fick lust att tala. Vad händer, sade Jam. Huset var tomt förutom de tre. De öppnade ytterdörren och skyndade ut. Det var i sista stund, sade Ida. Huset revs och försvann. De skyndade mot grinden. När Tom vände på huvudet stod ett annat hus där. Det var av typ Österrikiskt. Brunt med mycket utsmyckningar. Häcken var densamma. Grannens hus stod kvar. Tom tog täten. Ida skuttade efter. De gick mot branddammen. Den fanns kvar. Bäcken var kvar. De vita smultronen var borta. De gick genom skogen mot sjön. Järnvägsspåren var kvar. Volvobryggan var förfallen. Sprängstenarna var inte vassa längre. Allt var så litet för Tom. Avståndet till andra sidan sjön hade krympt. Han tog av sig kläderna. Badbyxorna var alldeles för små. Han steg ned i vattnet. Han bottnade. Där hade ju varit så djupt. Han var skakad. Det var tidig morgon. Vi vill gå hem, sade Ida. Nu sattes Tom på prov. Skulle han hitta hem? Han klädde på sig. Jam sprang före. Han visade vägen. De gick stigen längs sjön. Tom skelade. Han kände igen sig, men det var två olika bilder som slogs om plats i hans inre. Bilderna flöt samman. Han visste exakt var de var. 

De passerade kommunalbadet. Kom fram till grinden vid spåren. Järnvägsövergången. Allting började gå sakta. Slow motion. Han kände i fickan. Ja de låg där. Bilnycklarna. Undrar vilken bil det är? Mercedes eller Peugeot? Det var en cabriolet. Peugeot. Dörrarna öppnades när han tryckte på knappen. Jam och Ida satte sig på passagerarplatsen. Tom satte sig vid ratten. Bilen startade. Han visste vart han skulle köra. Eller visste han det? Bilderna blev två igen. Passagerarplatsen var tom. Tom stannade bilen. Han startade och svängde in på Sellmovägen. Ida och Jam blev synliga igen. De snattrade oupphörligt. Tom stängde av motorn. Huset var rött. Falurött. De gick gången ned mot huset. Jam öppnade dörren. Hej, ropade Agnes. Skönt att vara hemma, sade Ida. Vill ni ha frukost, undrade Agnes. Gärna, svarade Jam. Tom hade vinterkläder på sig. Det var dagen före jul. Granen stod så fin i vardagsrummet. Agnes kom ned. Hon stekte sex ägg. Två var. Själv hade hon redan ätit. Medan de åt gick vintern. Solen började värma. Björkarna utanför fick knoppar och små blad. Jam tog på lurarna. Det var höst. Snöflingor föll sakta. Det blev vår. Oxlarna fick blad. Allting snurrade för Tom. Han vaknade på soffan i köket. Han var ensam. Musik strömmade från rummet. Georg Harrison. 

Tom kunde inte avgöra vilken låt det var. Då kom Jam fram. Sedan kom Ida. Vad önskar herrn, frågade Jam. Vill du att vi skall tala eller vara tysta? Då kom Michael Jackson från rummet. Zlatan Ibrahimovic. Facebook. Det började om. Någonting knarrade. Steg hördes över golvet. Var det en kanin? En katt? En drake? Eld? Vatten? De fyra elementen passerade genom rummet. Dante var liten just nu. Hans Inferno vardagsmat. Skratt hördes. Tom mindes en chatt han haft. Jocke kunde tala baklänges lika lätt som framlänges. De talade om Maggan. Tom mindes en novell om Maggan. Hans tid i lumpen. Det var 160 killar och han. Han talade i samlingsaulan för dem. Han blev ledare för fotbollslaget. Musiken tystnade. Det var spotify. Han bytte till ABBA. ”You can dance”. Han talade också för eleverna i nionde klass. Han fick starta ett skoldisko sedan. Mår du bra? Det var Jam som frågade. Ida tittade oroligt på Tom. Han mindes skolträdgården. ”Sjung visan för mig”. Det var Fröding. Tom tänkte på skoltiden. Sniffarna i parken. Håkan den starkaste i klassen. Tom hade slutat slåss. Håkan knäade och boxade Tom i klassrummet, när han var ny. Nervsystemet tog över. Håkan låg sedan på golvet. 

Tom låg i en utemöbel på altanen. Jam var där. Ida var där. Han tittade på Friggeboden. Den var röd med vita knutar. Målad med oljefärg. Garaget var rött. Också med vita knutar. Huset var Falurött med vita knutar. Han tänkte på sin uppfinning med färgen. Musik strömmade ur en radio på altanen. Han tänkte på sitt radioprogram. Dottern hade hört det till sist. Sonen hade hört det tidigt. Musiken var också bra vald. Han hade föreslagit en låt till nästa program. Cecilia Lind. Cornelis. Hur är det, frågade Ida. Hon baddade Toms panna med vatten. Jam höll fram ett glas vatten. Det börjar lugna ned sig sade Tom. Det snurrar inte längre. Årstiderna har slutat växla. Jag växer inte längre. Du ser bra ut, påpekade Jam. Vill du att jag skall berätta någonting, sade Ida? Bara ni är hos mig så är allting bra, sade Tom. Lämna mig aldrig mer. Vi lämnade dig inte, sade Jam. Du lämnade oss en stund. Men det är länge sedan nu. Många år sedan. Jag behöver er, sade Tom. Vi finns alltid hos dig, slutade Ida.