Musen

Musen.

Katten Jam vet inte vart han skall ta vägen. Tom bara sover. Han tar på sina kortbyxor och hoppar upp på nattduksbordet. Han tittar ut genom fönstret. Det ser ut att bli en fin dag. Han hoppar ned igen. Tom ligger bredvid sin bror. I sängarna ligger Toms föräldrar och sover. Kaminen står svart och kall på sin plats. Locket är av. Tom och han gjorde raketer igår. De använde den nya staniolen som Toms Mamma köpt. Det var ingen tvekan om att raketerna blev bättre. De flög också längre. Hans vanliga sockar ligger i tvätten. Han tar på ett par nya. Svarta så klart. Vita vore ju nästan löjligt. Han slinker ut genom sovrumsdörren. Han smyger ned för trappan. Dörren till Toms Mormors rum står öppen. Han tassar in. Bäddsoffan är tom. Braskaminen har några svarta trädbitar på botten.  Gullris står i en vas på bordet. Han tar tillfället i akt och hoppar upp i den sköna fåtöljen. Han väntar en stund. Undrar när Tom kommer att vakna. Några nattståndna husflugor vaknade när han kom in. De surrar frenetiskt och far hit och dit i rummet. Sedan lägger de sig till vila igen. Det blir alldeles tyst. Han får ett infall och hoppar ned ur fåtöljen. Han rusar ut på verandan, och halkar på mattan, och faller. ”Råttefäller”, tänker han. 

Han går tillbaka ut i köket. Hittar sin skål och äter lite. Lämnar hälften och slickar sig om munnen. Går ut på verandan. Pelargonierna vissnar. Några blommor är bruna. Konstigt, tänker han. Toms Mamma brukar aldrig glömma att vattna. Sedan inser han förklaringen. De kom ju hit i går kväll. De har varit ute med båten i några veckor. Han tränger sig ut genom ytterdörren. Han sätter sig en stund på trappan. Solen står lågt. Några strålar kilar sig igenom de stora björkarnas blad och grenar. De står på andra sidan vägen. Han reser sig och går ned på grusgången. Gullriset i rabatten kring huset lockar humlor bin och blomflugor. Han tassar ut till grindarna. Här växer lövträd. Björk och hassel. Lönn och bok. Alla träden är unga och små. Deras blad är ännu gröna, fast hösten närmar sig. Han kilar upp mot skogen. En igelkottunge blir rädd och kryper ihop. Den bor nog i rishögen, tänker han. Han får syn på en bortvirrad mus. Jagar den tills den hittar sitt hål igen. Den slinker ned. Han kilar ned mot tomten igen. Han hoppar upp på en vedhög som lagts utanför vedboden. Han prövar att hoppa. Det går. Han kommer upp på vedbodtaket. Därifrån ser allting annorlunda ut. Han ser ängarna på andra sidan vägen. Han ser bäcken som lekfullt snirklar sig fram. Många lövträd. Björkar med vita stammar. Bok och ask. Lönn och alm. 

Han börjar bli sömnig. Han hoppar ned på vedhögen. Igelkottungen har nu hittat hem. Den försvinner in i sitt hål i rishögen. Han springer fram till gungan. Han sätter sig i, och tänker. ”Borde inte Tom vakna snart”, tänker han. Tom sträcker på sig. Han är i Daga. Två veckor har de varit ute med båten. Brodern sover. Mamma vrider sig i sömnen. Pappa snarkar. Luckan till kaminen står öppen. Locket är av. I går kväll gjorde de raketer. Brodern gjorde raketer med dubbelt så mycket svavel. De flög längre än någonsin. Det var tack vare den nya staniolen, tänker han. Han tar på sina nya kortbyxor. Han öppnar sovrumsdörren som stod lite på glänt. Han skyndar förbi rummet med malar. Går ned för trappan och ser att verandadörren står öppen. Mattan är tilltrasslad. Han går ut i köket. Han äter en banan, och en bulle. Han dricker sval mjölk. Dörren till Mormors rum står öppen. Han öppnar burken och tar en bulle till. Han fyller på mer mjölk i glaset, och ställer in den bruna mjölkflaskan i skafferiet. Han ser järnringen i golvet. Han ryser. Går in i Mormors rum. På matsalsbordet har Mamma ställt blommorna han plockade. Han sätter sig i den sköna fåtöljen. Han längtar efter morbror Uno och Knut. 

Han tänker på en sommarpratare han hörde på radion igår. Det var i båten. ”Hatar män kvinnor”, var titeln på programmet. Han hatade ingen. Måste man hata, undrade han. Han älskade sin Mamma. Han hatade kanske när hon var arg på honom. Eller när hon var arg på Pappa. Han älskade sin Pappa. Han ville att alla i familjen skulle vara vänner. Andra också. Han tittade efter Jam. Han gick ut på verandan. Han rättade till mattan. Ytterdörren stod på glänt. Han gick ut på trappan. Han visste vad Ferlin hade skrivit. Pappa läste alltid dikter. Många som han skrivit själv. Vissa andra, ”Har du tappat ditt ord och din papperslapp, du barfota barn i livet”. Han visste inte om han tappat sin papperslapp. Han visste inte heller om han tappat sitt ord. Medan han satt på trappan och tänkte, kom Jam fram. Han blev glad. Han hade i varje fall inte tappat sin katt. Jam kröp intill honom. Han smekte Jam. De tittade ut över ängen. Gräset växte högt. Blåklockor stod i grupper. Gullvivor fanns här och där. Gullris och klöver blandades med timotej. Runt brunnen frodades lupiner. Rosa och blå. Häcken var full av vita klockor. Flugsnappare tumlade kring i luften. Svalor flög högt i skyn. Gullregnsträden dignade under sina gula blomklasar. Han och Jam gick ned på grusgången. Det växte hassel vid grinden. Han plockade och åt. Jam såg en mus. På andra sidan vägen dignade buskar av röda vinbär. Jam undrade varför de inte alltid var i Daga. Det undrade Tom också.