Nöjd

Nöjd.

Katten Jam var nöjd med sig själv, men han var skakad. Han och Tom hade hälsat på Jams Mamma och syskon. Han försökte smälta intrycken. Mamman var rar, men hon var en helt vanlig bondkatt. Syskonen också. Det innebar naturligtvis en kris för honom, att ha denna bakgrund. En sak återstod emellertid. Hans Pappa kunde ju vara en intellektuell katt. Kanske hade han kommit ut tillsammans med badgäster. Förmodligen var det så. Förmodligen var Fadern en mycket framstående katt. Kanske Nobelpristagare. Han insåg att han nog får leva med den ovissheten. Det var tidig morgon. Han satt på verandan i huset på Slangö. Tom hade nyss kommit upp. Hans fru, Agnes sov fortfarande. Det gjorde de odrägliga barnbarnen, Alex och Sara också. Deras ännu odrägligare kanin, Ida var instängd i Farmors rum. Jam smet ut i trädgården. Tom satt kvar med sitt kaffe. Hans dotter, Eva var med. Hon sov där uppe med barnbarnen. Jam kilade in under körsbärsträden. Där var tomt. Kattungar brukade söka sig dit. De kom från fiskaren Bo. Jam gick vägen ned mot Stora Äppelviks hamn. Stockholmarns familj syntes inte. De sov nog. Dammarna var mindre i år än åren tidigare. Mink-Anders hus hade ersatts av två moderna hus. De var röda med vita knutar. Krogen fanns kvar, men förmodligen helt omgjord invändigt. 

Han gick ut på den yttre piren. En liten fiskebåt låg på läsidan. Förmodligen Bos. Bo brukade sälja fisk. Jam tyckte att fisk var gott. Han kände på vattnet. Det var ljummet och vänligt. På bryggan låg tinor för hummer och kräfta. Solen kröp upp över bergen, och värmde gott. Han satt en stund i det tidiga solgasset. Sedan sprang han hem till huset. Tom satt fortfarande med sitt kaffe. Han åt en banan. Jam tyckte synd om honom. Han förstår nog inte att hans fru fortfarande finns. Han skulle inte behöva äta bananer. Agnes bakar väldigt gott bröd. Hon köper lagrad herrgård. Han tycker mycket om lagrad ost. Hans pojke Robert är glutenintolerant. Nyss har han börjat äta lagrad ost. Han älskar det lika mycket som Tom gör. Agnes kommer upp. Efter en stund även Eva och barnbarnen. Agnes tar ut några morötter ur kylskåpet. Hon lägger in dem till kaninen. Jam känner att han måste få prata med någon. Han tänker inte på politik. Hans tankar har glidit över till religion. Det stör Jam att Toms vän Jesper är religiös. Jesper bodde på ett hippiekollektiv när han var ung. Nu har Jesper gjort en blogg om det. Då hittade Jesper en tjock bok på engelska. Den hette: "Urantia book". På svenska heter den Urantiaboken. Han blev helt såld. Den var skriven i USA nittonhundra femtiotre. I Michigan, tror Jam. Där talas om sju universum. Det tycker han var bra. 

Själv tror han på oändligt många Universum, och Big bangs hela tiden. Ett av bokens sista kapitel handlar om ”Jesu tro”. Det kapitlet har han läst flera gånger. Han tycker att det kapitlet är viktigast. Han vänder sig till Tom och säger, ”vad anser du om Urantiaboken?”. Å nej, tänker Tom. Inte det nu igen. Det är om möjligt ännu värre än Jams politiska diskussioner. ”Jag har ingen åsikt om Urantiaboken”, svarar han. Jam visste att han skulle få det svaret. Han låtsas som inget, och fortsätter. Jag ser kapitlet om Jesu barndom och tro som rena författarprodukter. Jesper anser att boken skrevs av änglar. Jam fnyser. Det är uppenbart att någon bara låter fantasin flöda. Jesus leker till exempel. Vem har inte sett barn leka? Vad är det för märkvärdigt med att nedteckna det, och sedan sätta in Jesus namn på lämpliga ställen? Han ser på Tom och väntar på reaktionen. Det är inte mig du skall föra den här diskussionen med, säger Tom. Jesper är i Bergslagen. Du kanske skulle åka dit upp. Jam vet att Tom blivit ditbjuden. Hans chans vore om Tom åker. Han funderar. 

Kanske borde han byta ämne. ”Varför har Danmark sämre djurhållning än Sverige”, säger han och tittar irriterat på Tom. Tom märker att han ändrat taktik. ”Vi kanske skulle ta en promenad”, säger han. Jam känner sig både nöjd och onöjd samtidigt. Han inser begränsningarna och gör sig klar för en promenad. Han gör ett nytt försök, medan Tom tar på sig skorna. ”Kan närheten till kontinenten spela in”, säger han. Tom nickar bara. Han känner sig desperat. De går ut till vägen. Går sakta mot byn. Fotbollsplanen ligger öde. Några små båtar är uppdragna bakom omklädningshuset. ”Här låg affären när jag var liten”, säger Tom och pekar. Ängen de gick förbi var fylld med blommor. Mest gullmora och blåklockor. Oxlar kantar vägen. Hallon frodas i snåren innanför. Det lilla huset Tom velat köpa var borta. Rivet, tänkte han. Stället hans Pappa velat ha, är sig likt. En lång gräsmatta från vägen upp till huset, som ligger lite högre upp. ”Tänker du rösta på miljöpartiet”, säger Jam. Nu börjar han igen, tänker Tom. Han hade hoppats att promenaden skulle få honom på andra tankar. ”Det blir nog det ja”, svarar Tom. Jam ser nöjd ut. Hans propaganda har fungerat. I vägskälet tar de till vänster. De går genom de gröna tomterna. Här går stigen till ”gule skären”, säger Tom. Jam vill till lekplatsen. Han sätter sig i en gunga. Tom skjuter på. Här bor Rune Hansson, säger han. Han är lite stolt över att känna i varje fall några på Slangö. Dessutom inte bara i Äppelviken. Jam njuter av gungandet. Han tänker sig bort. Minns sin barndom. Jag föddes i Äppelviken, tänker han. Han är nöjd med det.