Tillfreds.
Katten Jam kände sig ganska tillfreds. Han visste nu att det var litteratur han skulle ägna sig åt. Han visste också om vad han skulle skriva. ”Herr Tom” stod i fokus. Toms löjliga beteende mot barn och gosiga djur var ett huvudtema. Klockan var fem på morgonen. Det fina vädret var nog slut. Nu regnade det ute. Jam gick och satte sig vid skrivmaskinen. Det kändes på något sätt riktigare att börja skriva på den. Datorn fick vänta. Det som kom över Jam var minnen Tom hade. Kanske inte så roliga saker, men något att börja med. Jam skrev. Vid tågen mot Eriksberg låg en liten tågstation för personalen nära staketet åt Toms håll. Det var nära där Olle bodde. Det var alltid olåst. Där var varmt även på vintern. En gång följde Majsan med dit. Hon kramades med Olle som var större än oss och färdig man. De sa till oss att gå. Det gjorde ont. Majsan och Tom träffades på fester men hon kramades aldrig med honom. Maris pappa var föreståndare på sjömansgården, och hade varit svensk mästare på hundra meter. Maris bror tränade i Brasilien. Pappan var gympalärare och hade Tom det året han skulle bli Göteborgsmästare på långdistanslöpning.
Före en tävling drog Tom sig alltid undan och gick in i sig själv. Han gjorde lite snabba starter och stretchade. Framförallt laddade han mentalt. Eftersom han var skolans hopp fick läraren för sig att ”värma upp honom”. Läraren förstörde hans uppladdning helt och hade honom till att springa sig helt slut. Vansinnigt alldeles före start av ett långlopp. Näst bäst från skolan var Bosse. I uttagningen på skolan sprang de långa banan i Krokängsparken. Efter halva loppet tog han täten. Den sista biten var en rätt brant uppförsbacke och han hörde hela tiden Bosses steg bakom sig. De hade sprungit oerhört fort. Det skrek av smärta i hans kropp. Han vann. En sekund efter honom kom Bosse. Bosse tränade löpning och ville verkligen vinna. Toms tid var fyra minuter och tjugoåtta sekunder. Skolrekord. Bäst genom tiderna. Distriktsmästerskapet gick i Slottsskogen. Tom var trött när han startade och helt ofokuserad. Vad visste lärarsprätten om långdistans och individuella skillnader i uppladdningen. Han var helt självupptagen. En sadist som slog de elever som gjorde något fel enligt honom. Också flirtade han med tjejerna och trodde att han var en ungdomlig snygging.
Tom försökte springa som han brukade. Det var en massa startande. När det var tre hundra meter kvar i krönet av sista backen tog han täten och tänkte hålla den i utförslöpan mot mål. När det planade ut på gräsmattan hundra meter från mål var kroppen slut. Han vacklade i mål som elva. Bosse kom fyra. Ett normalt resultat för honom troligen. Tom tog sig samman och kramade om Bosse. Sprätten gav inte honom en blick. Jam kände sig nöjd med sitt skrivande. Det var en bra början. Det roliga fick komma sedan. Politik, religion, och vetenskap var områden som Tom var lustig inom. Nu var han lustig även inom datorspel och spel över huvud taget. Jam tänkte på Danmarksbåten. Hur besviken Tom blivit när han insåg att mynten bara var enkronor. Jam fortsatte att skriva om honom. Majsan och Mari gick på Rosenlundsgatan. Mari var aldrig med honom och hans vänner. De hade nog inga problem att få kunder. Unga, läckra och vackra. ”Ni är bara småkillar. Riktiga män finns i Rosenlund”, sa Mari. De brukade planka in på sjömansgården på natten efter fester. Där fanns en utomhus swimmingpool. Mari hade nycklar och tände lamporna i bassängen. En gång när Lisa låg i det lena gräset började hon plötsligt skrika. Hon låg i ett rödmyrebo. Han tyckte synd om henne. De var lyckliga och hade det rätt bra. I alla fall trodde de det. Mari hängde sig. Kort efter hängde sig hennes lillasyster. Sen fick de veta att sprätten. Gympaläraren. Farsan hade gjort övergrepp på sina döttrar hela uppväxten. Den änglalika Mari med långa ljusa flätor. Han förstod varför de varit småkillar som inte dög.
Han vaknade. Han gick upp och klädde sig. Gick ut i köket. Knattrande hördes från vardagsrummet. Jam satt vid den gamla skrivmaskinen. Så den fungerar fortfarande, sa han. Jam slutade skriva. Sätt dig vid datorn i stället om du skall skriva, sa han. Där kan du ändra och redigera utan problem. Jam fylldes av en intensiv lust att diskutera. Datorns fördelar framför skrivmaskinen, var inte den diskussion som lockade. Hur ser du på resan till Bakenäs, fick Jam ur sig. Det var trevligt, svarade Tom. Särskilt trevligt var hönorna. Fyra var bruna. Den femte var svart. Märkte du att hönorna gick in genast när det blev väderomslag. Regnet kom timmar senare. En höna hittade inte in. Greger sa att samma höna aldrig hittar in. Hon springer runt hönornas hus varv efter varv utan att komma sig in. Till slut får man hjälpa henne. Vi hade tur med vädret, sa Jam. Det började regna precis när vi åkte. Sedan höll det på. Tom och Jam ställde sig i regnskydd utanför kiosken vid Lilla Särholmen. Det blåste så häftigt att de nästan blev våta fast de stod fem meter in under tak. Kommer du att rösta på de gröna till hösten, slapp Jam ur sig. Du kan vara lugn Jam, sa Tom. Vi röstar på samma parti. Det lovar jag.
Katten Jam kände sig ganska tillfreds. Han visste nu att det var litteratur han skulle ägna sig åt. Han visste också om vad han skulle skriva. ”Herr Tom” stod i fokus. Toms löjliga beteende mot barn och gosiga djur var ett huvudtema. Klockan var fem på morgonen. Det fina vädret var nog slut. Nu regnade det ute. Jam gick och satte sig vid skrivmaskinen. Det kändes på något sätt riktigare att börja skriva på den. Datorn fick vänta. Det som kom över Jam var minnen Tom hade. Kanske inte så roliga saker, men något att börja med. Jam skrev. Vid tågen mot Eriksberg låg en liten tågstation för personalen nära staketet åt Toms håll. Det var nära där Olle bodde. Det var alltid olåst. Där var varmt även på vintern. En gång följde Majsan med dit. Hon kramades med Olle som var större än oss och färdig man. De sa till oss att gå. Det gjorde ont. Majsan och Tom träffades på fester men hon kramades aldrig med honom. Maris pappa var föreståndare på sjömansgården, och hade varit svensk mästare på hundra meter. Maris bror tränade i Brasilien. Pappan var gympalärare och hade Tom det året han skulle bli Göteborgsmästare på långdistanslöpning.
Före en tävling drog Tom sig alltid undan och gick in i sig själv. Han gjorde lite snabba starter och stretchade. Framförallt laddade han mentalt. Eftersom han var skolans hopp fick läraren för sig att ”värma upp honom”. Läraren förstörde hans uppladdning helt och hade honom till att springa sig helt slut. Vansinnigt alldeles före start av ett långlopp. Näst bäst från skolan var Bosse. I uttagningen på skolan sprang de långa banan i Krokängsparken. Efter halva loppet tog han täten. Den sista biten var en rätt brant uppförsbacke och han hörde hela tiden Bosses steg bakom sig. De hade sprungit oerhört fort. Det skrek av smärta i hans kropp. Han vann. En sekund efter honom kom Bosse. Bosse tränade löpning och ville verkligen vinna. Toms tid var fyra minuter och tjugoåtta sekunder. Skolrekord. Bäst genom tiderna. Distriktsmästerskapet gick i Slottsskogen. Tom var trött när han startade och helt ofokuserad. Vad visste lärarsprätten om långdistans och individuella skillnader i uppladdningen. Han var helt självupptagen. En sadist som slog de elever som gjorde något fel enligt honom. Också flirtade han med tjejerna och trodde att han var en ungdomlig snygging.
Tom försökte springa som han brukade. Det var en massa startande. När det var tre hundra meter kvar i krönet av sista backen tog han täten och tänkte hålla den i utförslöpan mot mål. När det planade ut på gräsmattan hundra meter från mål var kroppen slut. Han vacklade i mål som elva. Bosse kom fyra. Ett normalt resultat för honom troligen. Tom tog sig samman och kramade om Bosse. Sprätten gav inte honom en blick. Jam kände sig nöjd med sitt skrivande. Det var en bra början. Det roliga fick komma sedan. Politik, religion, och vetenskap var områden som Tom var lustig inom. Nu var han lustig även inom datorspel och spel över huvud taget. Jam tänkte på Danmarksbåten. Hur besviken Tom blivit när han insåg att mynten bara var enkronor. Jam fortsatte att skriva om honom. Majsan och Mari gick på Rosenlundsgatan. Mari var aldrig med honom och hans vänner. De hade nog inga problem att få kunder. Unga, läckra och vackra. ”Ni är bara småkillar. Riktiga män finns i Rosenlund”, sa Mari. De brukade planka in på sjömansgården på natten efter fester. Där fanns en utomhus swimmingpool. Mari hade nycklar och tände lamporna i bassängen. En gång när Lisa låg i det lena gräset började hon plötsligt skrika. Hon låg i ett rödmyrebo. Han tyckte synd om henne. De var lyckliga och hade det rätt bra. I alla fall trodde de det. Mari hängde sig. Kort efter hängde sig hennes lillasyster. Sen fick de veta att sprätten. Gympaläraren. Farsan hade gjort övergrepp på sina döttrar hela uppväxten. Den änglalika Mari med långa ljusa flätor. Han förstod varför de varit småkillar som inte dög.
Han vaknade. Han gick upp och klädde sig. Gick ut i köket. Knattrande hördes från vardagsrummet. Jam satt vid den gamla skrivmaskinen. Så den fungerar fortfarande, sa han. Jam slutade skriva. Sätt dig vid datorn i stället om du skall skriva, sa han. Där kan du ändra och redigera utan problem. Jam fylldes av en intensiv lust att diskutera. Datorns fördelar framför skrivmaskinen, var inte den diskussion som lockade. Hur ser du på resan till Bakenäs, fick Jam ur sig. Det var trevligt, svarade Tom. Särskilt trevligt var hönorna. Fyra var bruna. Den femte var svart. Märkte du att hönorna gick in genast när det blev väderomslag. Regnet kom timmar senare. En höna hittade inte in. Greger sa att samma höna aldrig hittar in. Hon springer runt hönornas hus varv efter varv utan att komma sig in. Till slut får man hjälpa henne. Vi hade tur med vädret, sa Jam. Det började regna precis när vi åkte. Sedan höll det på. Tom och Jam ställde sig i regnskydd utanför kiosken vid Lilla Särholmen. Det blåste så häftigt att de nästan blev våta fast de stod fem meter in under tak. Kommer du att rösta på de gröna till hösten, slapp Jam ur sig. Du kan vara lugn Jam, sa Tom. Vi röstar på samma parti. Det lovar jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar