Hängig.
Katten Jam var hängig. Det var fortfarande prisutdelningen som spökade. Egentligen inte själva prisutdelningen. För honom var det erkänslan som stod högst på dagordningen. Om han bara kunde få sina teorier bekräftade, och erkända så vore han nöjd. ”Skriv till en vetenskaplig tidskrift”, sa Tom. Visst. Det vore ett steg på vägen, men sedan? Han vill ha den fulla bekräftelsen. Tom menar att det är hans olyckliga uppväxt som spelar in. Hade du fått bekräftelse som liten, så hade detta inte spelat någon roll. Han får ett blankt ansiktsuttryck. Han förstår att det ligger någonting i Toms teorier. Han lägger sig ned och blundar. Han drömmer sig bort. Minns sin barndom. Den frånvarande Pappan. Mamman som sällan hade tid med honom. Hon tyckte att han kunde klara sig själv. Det var kanske därför han sökt sig till Tom. Han tänker på Slangö. Han minns fiskaren Bo. Huset de lekte under. Främmande skrämmande katter. Fiskrenset på berget. Trutar som skrämdes. Han tydde sig till Tom och Toms familj. Han mindes hur han hoppat ut i dammen. Gröna små blad på ytan hade lurat honom. Tom räddade honom den gången. Bara tassarna blev våta.
Han mindes när de gick ned mot hamnen, första gången. Bo satt ute på piren. Han lagade sina nät och tinor. Jam begrep inte vad han gjorde då. Det förstod han långt senare. Han förstod bara att piren var viktig. Den var gjord av stenar. Det kändes kallt under tassarna. Han mindes första gången han kom ned i båten. Tom hjälpte honom ombord. Det var en stor båt. Inte så stor som den båt Tom skaffade som vuxen, men väldigt stor för honom. Han minns också en mindre båt. Mer lagom för honom. Den var öppen med åror. Tom rodde i hamnen. Toms Pappa rodde ut till Tåskären. Han sprang på ängen. Strandskator viftade med sina röda näbbar. Sanden på stranden var fin och len. Måsbon fanns vid berget. Tre fina små ägg med prickar på. Han minns när de var i Sandviken på kvällen. Den lilla sandstranden åt väster. De låg i gräset. Det doftade av vildrosor, ängsblommor och gräs. Det var alldeles tyst och stilla. Vågor sköljde sakta mot stranden. Gräset de låg i växte i sand. Det var mjukt och behagligt. Himlen var svart. Stjärnor strålade som blixtar på himmelen. Månen var full, och kastade långa skuggor från buskar och blomblad. Han tänkte på sin Mamma, och drunknade i hennes bild. På andra sidan himlen finns hon nu. På andra sidan Slangö fanns hon då.
Han satt i vår eka och rodde. Tåviken. Toms Mamma ropade. Maten var klar. Potatisen var färsk och välsmakande. Den kokta fisken var god. Han älskade sin Mamma då. På samma sätt som Tom älskade sin Mamma. Han grubblade. Vem var hans Pappa? Tom mådde bra. Han var vän med brodern igen. Brodern hade ringt. Han var i faggorna. Han bjöd hem honom. De pratade om allting. Mest om broderns jobb. Det är en förmån att få arbeta som psykoterapeut, tyckte brodern. Han hade en tjugotvåårig ung kvinna i terapi. Hon var vacker som en dag, tyckte brodern. Han vet hur brodern fungerar. Hur lätt han har för att tycka kvinnor är vackra. Han berättar om Toms frus syster. Det var endast mitt goda förhållande med min fru, som höll mig tillbaka. Tom tänker på Agnes, hans fru. Hon var vackrast av alla. Alla älskade Agnes. Både kvinnor och män. Alla tyckte sig ha en särskild relation till Agnes. Sådan var hon som terapeut också. Hon kunde se människor. Så att de kände sig sedda. Han var chef där Agnes var psykoterapeut. Han förde statistik på allt. En av de viktigaste sakerna tyckte han var att identifiera tidiga avbrott i terapin. Vissa terapeuter hade femtio procent tidiga avbrott. Tidiga avbrott räknades avbrott under de första tre gångerna som. De bästa terapeuterna hade få sådana avbrott.
Agnes hade inga tidiga avbrott. Hon hade över huvud taget inga avbrott. Ungdomarna kände sig sedda och bekräftade. Det är väl det terapi egentligen handlar om. Få inser vidden av detta. Det går inte att utbilda sig till den förmågan. Utbildning är viktigt och bra. Det hjälper dig att se. Men det ger dig aldrig förmågan att se. Han grubblade. Även vuxna kände sig sedda och bekräftade. Det är detta Jam behöver. Män älskade Agnes. Det var lätt att tänka att det berodde på hennes skönhet. Men varför älskade kvinnor henne då? Ibland kanske för hennes skönhet. Oftast av ett annat skäl. De kände sig sedda. Sedda av den vackraste bland vackra. Och den bästa terapeuten bland bra. Han vände sig till Jam. Jam tänkte fortfarande på sin barndom. Du skulle behövt träffa Agnes Jam. Hon skulle varit både som en Far och en Mor för dig. Jam glömde sin prisutdelning. Han tänkte på relationer och kärlek. Att bli älskad för den man är. Inte för det man gör. Eller önskar göra. Han reste sig och gick fram till Tom. Han frågade. Älskar du mig för den jag är? Ja jag älskar dig Jam. För den du är. Det har jag alltid gjort, och kommer alltid att göra. Jam kände sig lycklig. Han kände sig sedd och bekräftad. Han var lycklig till sist.
Katten Jam var hängig. Det var fortfarande prisutdelningen som spökade. Egentligen inte själva prisutdelningen. För honom var det erkänslan som stod högst på dagordningen. Om han bara kunde få sina teorier bekräftade, och erkända så vore han nöjd. ”Skriv till en vetenskaplig tidskrift”, sa Tom. Visst. Det vore ett steg på vägen, men sedan? Han vill ha den fulla bekräftelsen. Tom menar att det är hans olyckliga uppväxt som spelar in. Hade du fått bekräftelse som liten, så hade detta inte spelat någon roll. Han får ett blankt ansiktsuttryck. Han förstår att det ligger någonting i Toms teorier. Han lägger sig ned och blundar. Han drömmer sig bort. Minns sin barndom. Den frånvarande Pappan. Mamman som sällan hade tid med honom. Hon tyckte att han kunde klara sig själv. Det var kanske därför han sökt sig till Tom. Han tänker på Slangö. Han minns fiskaren Bo. Huset de lekte under. Främmande skrämmande katter. Fiskrenset på berget. Trutar som skrämdes. Han tydde sig till Tom och Toms familj. Han mindes hur han hoppat ut i dammen. Gröna små blad på ytan hade lurat honom. Tom räddade honom den gången. Bara tassarna blev våta.
Han mindes när de gick ned mot hamnen, första gången. Bo satt ute på piren. Han lagade sina nät och tinor. Jam begrep inte vad han gjorde då. Det förstod han långt senare. Han förstod bara att piren var viktig. Den var gjord av stenar. Det kändes kallt under tassarna. Han mindes första gången han kom ned i båten. Tom hjälpte honom ombord. Det var en stor båt. Inte så stor som den båt Tom skaffade som vuxen, men väldigt stor för honom. Han minns också en mindre båt. Mer lagom för honom. Den var öppen med åror. Tom rodde i hamnen. Toms Pappa rodde ut till Tåskären. Han sprang på ängen. Strandskator viftade med sina röda näbbar. Sanden på stranden var fin och len. Måsbon fanns vid berget. Tre fina små ägg med prickar på. Han minns när de var i Sandviken på kvällen. Den lilla sandstranden åt väster. De låg i gräset. Det doftade av vildrosor, ängsblommor och gräs. Det var alldeles tyst och stilla. Vågor sköljde sakta mot stranden. Gräset de låg i växte i sand. Det var mjukt och behagligt. Himlen var svart. Stjärnor strålade som blixtar på himmelen. Månen var full, och kastade långa skuggor från buskar och blomblad. Han tänkte på sin Mamma, och drunknade i hennes bild. På andra sidan himlen finns hon nu. På andra sidan Slangö fanns hon då.
Han satt i vår eka och rodde. Tåviken. Toms Mamma ropade. Maten var klar. Potatisen var färsk och välsmakande. Den kokta fisken var god. Han älskade sin Mamma då. På samma sätt som Tom älskade sin Mamma. Han grubblade. Vem var hans Pappa? Tom mådde bra. Han var vän med brodern igen. Brodern hade ringt. Han var i faggorna. Han bjöd hem honom. De pratade om allting. Mest om broderns jobb. Det är en förmån att få arbeta som psykoterapeut, tyckte brodern. Han hade en tjugotvåårig ung kvinna i terapi. Hon var vacker som en dag, tyckte brodern. Han vet hur brodern fungerar. Hur lätt han har för att tycka kvinnor är vackra. Han berättar om Toms frus syster. Det var endast mitt goda förhållande med min fru, som höll mig tillbaka. Tom tänker på Agnes, hans fru. Hon var vackrast av alla. Alla älskade Agnes. Både kvinnor och män. Alla tyckte sig ha en särskild relation till Agnes. Sådan var hon som terapeut också. Hon kunde se människor. Så att de kände sig sedda. Han var chef där Agnes var psykoterapeut. Han förde statistik på allt. En av de viktigaste sakerna tyckte han var att identifiera tidiga avbrott i terapin. Vissa terapeuter hade femtio procent tidiga avbrott. Tidiga avbrott räknades avbrott under de första tre gångerna som. De bästa terapeuterna hade få sådana avbrott.
Agnes hade inga tidiga avbrott. Hon hade över huvud taget inga avbrott. Ungdomarna kände sig sedda och bekräftade. Det är väl det terapi egentligen handlar om. Få inser vidden av detta. Det går inte att utbilda sig till den förmågan. Utbildning är viktigt och bra. Det hjälper dig att se. Men det ger dig aldrig förmågan att se. Han grubblade. Även vuxna kände sig sedda och bekräftade. Det är detta Jam behöver. Män älskade Agnes. Det var lätt att tänka att det berodde på hennes skönhet. Men varför älskade kvinnor henne då? Ibland kanske för hennes skönhet. Oftast av ett annat skäl. De kände sig sedda. Sedda av den vackraste bland vackra. Och den bästa terapeuten bland bra. Han vände sig till Jam. Jam tänkte fortfarande på sin barndom. Du skulle behövt träffa Agnes Jam. Hon skulle varit både som en Far och en Mor för dig. Jam glömde sin prisutdelning. Han tänkte på relationer och kärlek. Att bli älskad för den man är. Inte för det man gör. Eller önskar göra. Han reste sig och gick fram till Tom. Han frågade. Älskar du mig för den jag är? Ja jag älskar dig Jam. För den du är. Det har jag alltid gjort, och kommer alltid att göra. Jam kände sig lycklig. Han kände sig sedd och bekräftad. Han var lycklig till sist.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar