Bredvid.
Katten Jam och
Ida, satt på verandan. Tom var kvar i sängen uppe. Tom sträckte på sig. Brodern
låg bredvid. Han satte sig upp i sängen. Försiktigt reste han sig och klev ut
på golvet. Då insåg han att det bara varit en dröm. Han hade inte legat i
kökssoffan bredvid sin broder. Han var stor nu. Agnes hade legat bredvid honom.
Hon sov. I kökssoffan låg barnen. De sov. Han såg sig runt. Kaminen stod på sin
plats. Locket var av. Han hade lärt barnen göra raketer kvällen innan. Det
krävdes bara lite staniol och tändstickor. De hade eldat kaminen het med små
pinnar. Svavlet från tändstickorna skavdes av. Svavlet rullades in i staniol.
Framtill veks det bak, och stängdes till. Baktill gjordes ett V. Raketen lades
på den heta kaminen. Efter en stund tändes svavlet. Elden trängdes ut baktill.
Rök strömmade ut. Raketen flög iväg. Bra raketer flög över rummet till fönstret
på andra sidan rummet. Han tog av pyjamasen. Tog på en blå T-tröja, och
jeansshortsen. Svarta strumpor. Öppnade dörren till övre hallen. Nu som stor är
han inte längre rädd för malar. Han tittar ändå på klädgarderoben. Går fram
till trappan. Undviker de knarrande trappstegen. Tar sig försiktigt ned. Kommer
ned till hallen. Ser Jam och Ida på verandan. God morgon, säger han till dem.
Båda blir överlyckliga. Rusar fram till honom. Han klappar och smeker båda.
Nu
måste jag äta frukost först, säger han och går ut i köket. Kaminsluckan är
öppen. De eldade i går kväll. Det var lite kyligt. Sensommar. Han går fram till
skafferiet, och öppnar dörren. En kokt potatis till Ida. Mjölk åt Jam. Filbunke
till honom själv. Stänger skafferidörren. På bakbordet vid fönstret står en
modern vattenvärmare. Han tappar upp lagom till en stor kaffekopp. Sätter det
till värmning. Äter filbunken. Jam slurpar mjölk. Ida gnager på sin potatis. Hur
ser ni på situationen i mellanöstern, undrar Ida. Jag oroar mig mest för
Palestinakonflikten, svarar Jam. Han fortsätter med tanken på ett oändligt Universum.
Ida känner sig tillknycklad. Hon vill helst tala om geografi och glider över
till frågan om Bolivias grannländer. Tom är inte klar med valet, utan frågar om
regeringssituationen. Kaffevattnet är varmt. Han fyller en stor kopp. En sked
Neskaffe. Rör runt. Sörplar. Ida är klar med potatisen. Jam ber om mer mjölk.
Tom sätter sig med kaffet på verandan. Djuren kommer efter. Han låser upp
dörren. Öppnar helt och reglar dörren mot väggen. Trappan är slät och fin. Han
har strukit på fint murbruk. Alla tre sätter sig på den. Ida skuttar ut på grusgången.
Solen strilar mellan björkblad och grenar. Rabatten vid huset har mest gullris
nu. Rosorna mot ängen börjar bli bruna. Gräset är högt och blandat med
ängsblommor. Gullmora blåklockor och violer. Klöver och timotej.
Gullregnsträden blommar fortfarande. Gula klasar.
De tre går runt huset. I
mossan på bergssluttningen kryper tre svarta sniglar. Tom tyckte inte om
sniglar när han var liten. Nu känner han inget särskilt för dem. Mellan de två
stora björkarna har han satt upp en ny bräda. En modern barngunga sitter där.
Jam hoppar upp och sätter sig. Ida har repat mod. Hon tar nu upp en av sina
vanliga geografifrågor. Hur ligger Pakistan i relation till Afghanistan, undrar
hon. Jam hoppar ur gungan. Söder om, svarar han nöjt. Han vet att han har rätt.
Tom går fram till vedboden. Han öppnar dörren till vedförrådet. Ida skuttar
fram till rishögen. Ett stort hål visar var igelkottarna bor. De tål inte
mjölk, säger Jam förnumstigt. Tom kommer ut ur vedboden. Han går runt huset. På
väggen bak på hänger en liten stege av björkträd. Han tänker på när han var
liten. Då brukade han och brodern klättra upp på taket med slangbella eller
pilbåge i beredskap. Fickorna var fulla av grus från vägen, om de skulle skjuta
med slangbella. En slangbella gjorde de av en Y-formad gren. Bäst var sedan
ventilgummi och läderlapp. De sköt över huset. När de träffade en trädstam så
hördes det. ”Pang”, lät det. De flesta träden var björkar. Svarta och vita
stammar. Vita upptill. Svarta nedtill. Gruset de sköt med hittades i vägkanten.
Pilbåge var också roligt. Enträ var nog bäst. Andra träslag var också möjliga.
Bara de var lagom tunna, och möjliga att böja. Snöret fick vara starkt.
Att
göra pilar var roligast. På stenåldern användes flintsten i spetsen. Tom och
brodern nöjde sig med att tälja spetsen vass. Ida ville gå till myren. Eller
branddammen, sade Jam. Myren är för långt, sade Tom. De gick ned för
grusgången, vid huset. Lupiner blommade ännu. Rosa och blå. Hassel och lönn
trivdes vid grinden. Grannens vinbär vissnade nu. Få bär satt kvar. De
återstående var bruna. Jam sprang före ned för backen. Ida skuttade efter. Tom
kom sist. Berätta om Uno, bad Jam. Jag kan berätta medan vi går, sade Tom. Uno
var Mammas broder. Han älskade snabba snygga bilar. Han var vän med Jan i huset
bredvid vårt. Jan körde motorcykel. Han älskade att köra fort. En gång körde
han den slingrande vägen mot Jånsered. Det var tidigt på morgonen, så nästan
ingen trafik var där. I en av de sista kurvorna körde Jan på fel sida vägen.
Han genade. Då mötte han en långtradare. Uno gick bort på samma sätt långt
senare. Uno hade också en vän som hette Knut. Båda fäktades med pekfingret, när
jag var liten. Det slutade alltid med att man blev kittlad på magen. Vi blev
alltid glada när Uno och Knut kom på besök. Uno var rastlös. Till slut
emigrerade han till Australien. Han hade det bra där. Men en natt hände det.
Han tappade kontrollen över bilen i en tunnel. Berätta inget mer, sade Ida. Där
vägen skiljde sig tog de till höger. En stor fura växte där. Vägen var av
packad sand. Stenar stack upp, här och där. I kanten hade grus samlat sig. Det
var säkrast att gå där, om någon bil kom. De kom fram till branddammen. Ett
högt staket omgärdade dammen. Jam sträckte på sig. Ida försökte skutta runt.
Längs kanterna växte gröna små blad. De glesnade längre ut. I mitten var det
öppet. Där kunde man se ned i dammen. Brunt ludd växte från bottnen. Tom
berättade att vatten rann under vägen. På andra sidan porlade en munter bäck
fram. Här lekte vi med barkbåtar, när jag var liten, sade han. Jam lekte med
vattnet. Solen gnistrade i strålarna. Han fäktade i ingenting. Nu är du lycklig
Jam, slutade Ida.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar