Drakar.
Katten Jam och Tom ligger i sängen i Daga. De somnade rätt sent. Tom sover längre än vanligt. Det gör inte Jam. Han har försökt ligga kvar. Det är lönlöst. Han stiger upp och klär sig. Allt i rummet är i manchester. Det är sent sextiotal. Beatles har splittrats och uppträder inte mer. Han ser sig runt. Tom ligger med överkastet kvar över sängen. Det är av brun manchester. Prydnadskuddarna ligger på golvet. De är i orange manchester. Soffan under fönstren är i grön manchester. I stället för kaffebord har Tom en genomskinlig plastkub. En trädgårdsslang är tvinnad inne i. Slangen är målad i regnbågens alla färger. Den är fruktansvärt ful. Det är ett konstverk av lägenhetens förre innehavare, Clas Hake. Vid väggen mot sängen står en elorgel. Jam tycker att den är fin. Lägenheten är mycket liten. Ett litet rum och ett ännu mindre kök. Tom har ”hängt” elmätaren. Han har lossat på skruven, så mätaren hänger upp och ned på. Räkneverket stannar då. Han har en klocka på väggen i köket. Jam tror att den visar på fem. Han äter lite, och kryper sedan ned hos honom igen. Han somnar. Jam drömmer om Slangö. Han drömmer om när han var liten. Han hade tre gråstrimmiga syskon. De bodde under Bos lilla hus. En sommargäst från Braeborg hyrde huset.
Det var början på juni. Bo hade varit ute med båten. Han hade fångat makrill. Renset lade han på berget. Det var till trutarna. Jam och syskonen var där och åt. De blev rädda när trutarna kom. Syskonen hette Evald, Oskar och Fina. Mamman hette Stina. Jam fick veta att han var svart. ”Du har samma färg som Mamma”, sa Evald. Jam tyckte att Mamman var fin. Så han var nöjd med sitt utseende. Inte en vit fläck hade han. Pappan trodde de var från söder på ön. Han var en stilig grå katt. När Jam var riktigt liten diade han Mamma. Det var lite trångt med tre syskon, men det fick gå. Nu matade Bo dem alltid. Oftast med fiskrens. Ibland med mat på burk. Jam tyckte bäst om fiskrens. I huset på andra sidan vägen bodde en familj från staden. De var bara ute ibland. De hade en liten pojke som hette Tom. Honom tyckte Jam mycket om. Jam tyckte sig vara lik människorna. Ibland kände han sig som hälften människa och hälften katt. Då var det lättare att vara med hans familj. De hade ju inga fördomar. Jam kände att han fick vara som han var. Syskonen retade honom ibland. ”Är du för fin för att vara vanlig fiskarkatt”, kunde de säga. Jam ville tidigt lära sig läsa. Det var också enklare i Toms familj.
Jam dröjde sig allt oftare kvar hos honom. Han började sova på hans veranda. Om inte det gick så sov han i uthuset. Där var dammigt och mörkt. Jam gjorde fint en liten plats i gaveln. Nät och spindlar tuggade han i sig. En gång gick han med familjen och badade. Det kändes fantastiskt. Vattnet var alldeles rent och klart. Han försökte lära sig simma. Det gick inte så bra, men Tom kunde ju inte heller. Han lärde sig läsa långt före honom i alla fall. ”Bild trycker på bild bak ögats lins. Ibland får jag svårt att hålla isär, vad som var, och är”, tänkte Jam. Tom vaknade. Klockan var sju. Och han sträckte på sig. Han klädde sig. Han öppnade ett fönster och satte på tevatten. Han skar upp bröd, och tog fram smör och ost. Någon kastade sten på rutan. Det var Agnes. Jam hade egentligen inget emot Agnes personligen, men hon tog väldigt mycket av Toms tid. Agnes hade med sig nybakt bröd och lagrad herrgårdsost. Tom var mycket sömnig. De åt under tystnad. Han frågade om inte Agnes ville lära sig flyga drake. Det ville hon. Han stängde av grammofonen. Det hade varit Rolling Stones på. Han tog fram två drakar ur köksskåpet. ”Du och jag kan väl dela på drake”, sa han till Jam.
De gick ut ur lägenheten. Han låste och slängde sopor i en tunna på gården. Porten var låst som vanligt. Den gick att öppna inifrån. Klockan var åtta. Flanörer och turister fanns redan på gatan. De gick gatan upp mot Skanstorget. Stagen i hans drake var skadade och brutna på ett ställe, så han lagade med tejp. Uppe på Skansen Krona var det grönt. Blommor på marken. Buskar och träd. De satte sig i gräset bland blåklockor och gullmora. Björkarnas vita stammar svartnade här och där. Jam stoppade nogsamt sin majspipa, och sög girigt i sig röken. Det doftade en ovanlig tobak. Vill du ha”, frågade Jam honom. Kanske ett bloss svarade han. Träden blev vackrare än förut. Himlen blåare. Agnes ännu vackrare. Hans drake flög mot skyn. Han gav över snöret till Jam och började med Agnes drake. Den lyfte lätt. Han gav drakens snöre till Agnes. De lade sig ned i gräset. Linorna var långa så drakarna blev som prickar i skyn. De vilade tysta i gräset. Han plockade en bukett ängsblommor till Agnes. Det kändes som de var ihop nu. Jam ville äta. De tog ned drakarna och gick hem till Tom. ”Vad anser du om vegetarisk mat”, sa Jam till Agnes. Han skrattade. Klart att de skulle äta vegetariskt. Restaurang Solrosen låg ju alldeles under, på Paga Nygata fjorton. Han bodde på sexton. Mitt i Paga. Tatta satt på restaurangen och åt,. Ulf Degeby kom in och ställde sig i kön. Kjell Dagrowski satt i ett hörn. Ragnar Strunberg pratade högljutt som vanligt. Det var Paga då. Många av husen finns kvar, men knappast människorna. Vi var unga då. Våra drakar steg mot skyn.
Katten Jam och Tom ligger i sängen i Daga. De somnade rätt sent. Tom sover längre än vanligt. Det gör inte Jam. Han har försökt ligga kvar. Det är lönlöst. Han stiger upp och klär sig. Allt i rummet är i manchester. Det är sent sextiotal. Beatles har splittrats och uppträder inte mer. Han ser sig runt. Tom ligger med överkastet kvar över sängen. Det är av brun manchester. Prydnadskuddarna ligger på golvet. De är i orange manchester. Soffan under fönstren är i grön manchester. I stället för kaffebord har Tom en genomskinlig plastkub. En trädgårdsslang är tvinnad inne i. Slangen är målad i regnbågens alla färger. Den är fruktansvärt ful. Det är ett konstverk av lägenhetens förre innehavare, Clas Hake. Vid väggen mot sängen står en elorgel. Jam tycker att den är fin. Lägenheten är mycket liten. Ett litet rum och ett ännu mindre kök. Tom har ”hängt” elmätaren. Han har lossat på skruven, så mätaren hänger upp och ned på. Räkneverket stannar då. Han har en klocka på väggen i köket. Jam tror att den visar på fem. Han äter lite, och kryper sedan ned hos honom igen. Han somnar. Jam drömmer om Slangö. Han drömmer om när han var liten. Han hade tre gråstrimmiga syskon. De bodde under Bos lilla hus. En sommargäst från Braeborg hyrde huset.
Det var början på juni. Bo hade varit ute med båten. Han hade fångat makrill. Renset lade han på berget. Det var till trutarna. Jam och syskonen var där och åt. De blev rädda när trutarna kom. Syskonen hette Evald, Oskar och Fina. Mamman hette Stina. Jam fick veta att han var svart. ”Du har samma färg som Mamma”, sa Evald. Jam tyckte att Mamman var fin. Så han var nöjd med sitt utseende. Inte en vit fläck hade han. Pappan trodde de var från söder på ön. Han var en stilig grå katt. När Jam var riktigt liten diade han Mamma. Det var lite trångt med tre syskon, men det fick gå. Nu matade Bo dem alltid. Oftast med fiskrens. Ibland med mat på burk. Jam tyckte bäst om fiskrens. I huset på andra sidan vägen bodde en familj från staden. De var bara ute ibland. De hade en liten pojke som hette Tom. Honom tyckte Jam mycket om. Jam tyckte sig vara lik människorna. Ibland kände han sig som hälften människa och hälften katt. Då var det lättare att vara med hans familj. De hade ju inga fördomar. Jam kände att han fick vara som han var. Syskonen retade honom ibland. ”Är du för fin för att vara vanlig fiskarkatt”, kunde de säga. Jam ville tidigt lära sig läsa. Det var också enklare i Toms familj.
Jam dröjde sig allt oftare kvar hos honom. Han började sova på hans veranda. Om inte det gick så sov han i uthuset. Där var dammigt och mörkt. Jam gjorde fint en liten plats i gaveln. Nät och spindlar tuggade han i sig. En gång gick han med familjen och badade. Det kändes fantastiskt. Vattnet var alldeles rent och klart. Han försökte lära sig simma. Det gick inte så bra, men Tom kunde ju inte heller. Han lärde sig läsa långt före honom i alla fall. ”Bild trycker på bild bak ögats lins. Ibland får jag svårt att hålla isär, vad som var, och är”, tänkte Jam. Tom vaknade. Klockan var sju. Och han sträckte på sig. Han klädde sig. Han öppnade ett fönster och satte på tevatten. Han skar upp bröd, och tog fram smör och ost. Någon kastade sten på rutan. Det var Agnes. Jam hade egentligen inget emot Agnes personligen, men hon tog väldigt mycket av Toms tid. Agnes hade med sig nybakt bröd och lagrad herrgårdsost. Tom var mycket sömnig. De åt under tystnad. Han frågade om inte Agnes ville lära sig flyga drake. Det ville hon. Han stängde av grammofonen. Det hade varit Rolling Stones på. Han tog fram två drakar ur köksskåpet. ”Du och jag kan väl dela på drake”, sa han till Jam.
De gick ut ur lägenheten. Han låste och slängde sopor i en tunna på gården. Porten var låst som vanligt. Den gick att öppna inifrån. Klockan var åtta. Flanörer och turister fanns redan på gatan. De gick gatan upp mot Skanstorget. Stagen i hans drake var skadade och brutna på ett ställe, så han lagade med tejp. Uppe på Skansen Krona var det grönt. Blommor på marken. Buskar och träd. De satte sig i gräset bland blåklockor och gullmora. Björkarnas vita stammar svartnade här och där. Jam stoppade nogsamt sin majspipa, och sög girigt i sig röken. Det doftade en ovanlig tobak. Vill du ha”, frågade Jam honom. Kanske ett bloss svarade han. Träden blev vackrare än förut. Himlen blåare. Agnes ännu vackrare. Hans drake flög mot skyn. Han gav över snöret till Jam och började med Agnes drake. Den lyfte lätt. Han gav drakens snöre till Agnes. De lade sig ned i gräset. Linorna var långa så drakarna blev som prickar i skyn. De vilade tysta i gräset. Han plockade en bukett ängsblommor till Agnes. Det kändes som de var ihop nu. Jam ville äta. De tog ned drakarna och gick hem till Tom. ”Vad anser du om vegetarisk mat”, sa Jam till Agnes. Han skrattade. Klart att de skulle äta vegetariskt. Restaurang Solrosen låg ju alldeles under, på Paga Nygata fjorton. Han bodde på sexton. Mitt i Paga. Tatta satt på restaurangen och åt,. Ulf Degeby kom in och ställde sig i kön. Kjell Dagrowski satt i ett hörn. Ragnar Strunberg pratade högljutt som vanligt. Det var Paga då. Många av husen finns kvar, men knappast människorna. Vi var unga då. Våra drakar steg mot skyn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar