Lennon

Lennon.

Han föddes den nionde oktober 1940 i Liverpool. 40 år senare, den åttonde december 1980, sköts han ihjäl utanför sin bostad i New York. John Winston Lennon hann på fyra decennier bli en av världens mest inflytelserika musiker någonsin. Tillsammans med Paul McCartney komponerade Lennon tiotals pop- och rockklassiker som än i dag spelas i radion världen över. Lennon och McCartney blev en av de mest framgångsrika låtskrivarduor någonsin och de cementerade The Beatles position som en av de viktigaste rockgrupper någonsin. Lennon, McCartney, George Harrison och Ringo Starr revolutionerade populärmusiken. Deras inflytande syns fortfarande i pop- och rocklåtar som spelas i allt från populära radiokanaler till bortglömda sunkiga klubbar. The Beatles hade ursprungligen fem medlemmar. Lennon, McCartney, Harrison, Stuart Sutcliffe och Pete Best gjorde sig först kända i de sunkiga klubbarna i deras hemstad Liverpool och i Hamburg i Tyskland under en period på cirka tre år. Sutcliffe lämnade gruppen 1961 och Best ersattes med Starr ett år senare. The Beatles sköt till stjärnorna i Storbritannien med deras första singel "Love me do" i slutet av 1962. Under det följande året spred sig framgången och gruppen blev världskänd.  

De uppträdde flitigt fram till 1966 och drog sig sedan tillbaka från estraden för att koncentrera sig på att endast komponera ny musik. Lennon lämnade The Beatles i september 1969 och gruppen föll i bitar. Efter det började Lennon fokusera på sin solokarriär. Han släppte skivorna "John Lennon/Plastic Ono Band" och "Imagine". År 1975 tog han en paus från musikindustrin för att tillbringa mera tid med sin familj. Fem år senare släppte han skivan "Double Fantasy". Tre veckor efter att albumet släpptes mördades han. Mark David Chapman, mannen som sköt Lennon, dömdes till livstid i fängelse efter att han sköt Lennon i ryggen utanför Lennons hem i New York. Chapman, i dag 55 år gammal, sitter fortfarande bakom lås och bom. Tidigare i år förkastade amerikanska myndigheter Chapmans ansökan om att bli villkorligt frigiven. Chapman kan ansöka om att bli villkorligt frigiven igen om två år. Lennon var till sin natur en rebell och han blev en kontroversiell person till följd av sin politiska aktivism. Lennon hade flyttat till New York 1971 och kritiserade friskt USA:s krig i Vietnam. Flera av hans låtar blev antikrigsaktivisternas hymner samtidigt som de amerikanska myndigheterna försökte deportera honom.  

Hans soloalbum har sålt miljontals exemplar också efter hans död. Flera av hans sololåtar lever också vidare, som till exempel "Give peace a chance" och i synnerhet "Imagine". Jag har svårt att förstå att "Imagine" fortfarande är en låt som sjungs. Men det är den, även om vi aldrig trodde det. Vi tänkte att vi ska skriva en aktivistsång och att den här sången kommer att förändra världen följande dag. Så gick det inte, men låten spelas fortfarande och det är fint, sade Lennons änka Yoko Ono i oktober då det hade gått 70 år sedan Lennon föddes. Det har gått fyra decennier sedan The Beatles splittrades, men deras musik fortsätter att vara populär. I fjol släpptes The Beatles alla album på nytt samtidigt som videospelet "The Beatles: Rock Band" kom ut på marknaden och en helt ny generation fick uppleva The Beatles på ett helt nytt sätt. John Lennons arv lever och mår bra.

Nelson

Nelson.

Under 1960-talet började den internationella opinionen vända sig mot Sydafrika, och största delen av de afrikanska och asiatiska nationerna krävde att Sydafrika skulle införa majoritetsstyre. Inom Brittiska Samväldet höjdes röster på att Sydafrika skulle avstängas och isoleras från omvärlden. Även många västerländska länder började nu protestera mot Sydafrikas politik. Sydafrika svarade med att apartheid tillhörde landets interna angelägenheter. I Sydafrika, som då var under brittiskt styre (Sydafrikanska Unionen), höjdes röster för bildandet av en republik. Den 5 oktober 1960 röstade ungefär 52% av de vita sydafrikanerna ja till att bilda en republik. Den klart största delen av afrikanderna röstade ja, medan engelsmännen till en majoritet röstade nej. På röstelistorna infogades även röster från det av Sydafrika ockuperade Sydvästafrika (numera Namibia), de flesta afrikander, och röståldern hade inför omröstningen sänkts från 21 till 18 år på initiativ av premiärminister Verwoerd. Båda åtgärderna var klart politiska. Nationalistpartiet som var ett republikanskt parti, ansåg att en republik var den enda vägen att gå, för att bevara Sydafrika vitt och för att bevara apartheid. Många afrikander välkomnade detta som en ren brytning med landets koloniala historia. 

Även ett visst antal engelsmän ansåg att en republik vore det bästa för Sydafrikas självständighet, även om en majoritet ville behålla banden med den brittiska kronan. Nationalisterna beslöt som en kompromiss att lova utse generalguvernör Charles Robberts Swart till förste statspresident och inte rubba den dåvarande representationen. Premiärministern behöll den exekutiva makten, även om majoriteten av afrikanderna ville ha en förenad stats- och regeringschef med titeln president efter amerikansk förebild. Det ansågs emellertid att detta skulle skada stödet från de brittiska väljarna för mycket, men genomdrevs i den nya konstitutionen 1984 genom en folkomröstning sedan stödet för NP successivt ökat, trots de tilltagande oroligheterna och den internationella isoleringen. I valet 1979 fick NP sitt bästa resultat någonsin med nästan 79,4 % av rösterna. Den 31 maj 1961 utropades Republiken Sydafrika och Sydafrika drog sig ur samväldet. Denna status återupprättades 1994, även om Sydafrika förblev en republik. Sharpevillemassakern 1960 gjorde att världen fick upp ögonen för apartheid och börja fördöma den. Det innebar också att de svarta började göra uppror mot systemet. 

I takt med att avkoloniseringen fortskred började flera av Sydafrikas gamla allierade i västvärlden (däribland USA, Storbritannien och Australien) överge regimen och Sydafrika blev alltmer isolerat. Samtidigt började världssamfundet införa allt större ekonomiska sanktioner mot landet och ANC utnyttjade detta till att trappa upp kampen mot regimen vilket ledde till att oroligheterna ökade i landet. År 1976 blev Moçambique och Angola slutligen självständiga från Portugal och år 1980 avgick den vita minoritetsregimen i dåvarande Rhodesia (nuvarande Zimbabwe), som varit apartheidregimens viktigaste allierade i Afrika. Sydafrikas isolering var nu komplett. Det vita Sydafrika ändrades under 1980-talet, samhället krävde större reformer för att man skulle kunna klara av att hantera landets industri och ekonomi. Värderingarna och attityderna bland vita hade även förändrats och många började förstå verkligheten i deras eget land. De inre förhållandena i Sydafrika kom att bli mindre stabila: sydafrikanska trupper stred främst i Namibia och landets svarta majoritet gjorde gång på gång uppror mot regeringen, varje gång med större och mer förödande kraft än den föregående. 

När P.W. Botha år 1984 blev president i Sydafrika utlovade han reformer och liberaliseringar inom apartheidsystemet, men klargjorde tidigt att lika rättigheter mellan vita och svarta inte var aktuellt och att det rådande systemet skulle bestå. I Bothas reformer fick de färgade och indierna rösträtt, medan svarta istället fick rösta i sina hemländer. Man skapade ett eget parlament för vita, färgade och indier. Men i praktiken var det vita parlamentet fortfarande det som hade den politiska makten. Presidenten fick en större och viktigare makt inom politiken. När det snart stod klart att Bothas reformer bara gjorde situationen värre började hans regim istället göra allt för att bevara apartheid och den vita minoritetens dominans. Pressfriheten försvann och olika medborgerliga rättigheter togs bort. Regeringen använde sig av olika säkerhetslagar för att tysta ner den växande oppositionen i Sydafrika. Som följd av de kraftiga sanktionerna mot landet, försämrades ekonomin för att slutligen stagnera totalt. 

Nu började även allt fler vita sydafrikaner kräva nya och större reformer för att rädda landet. Våldsamheterna och oron spred sig i hela landet och de svarta bostadsområderna bevakades av militären. Sydafrika höll på att närma sig ett totalt kaos och inbördeskrig. Regeringen styrde och censurerade nyheterna som sändes och tystade ner oppositionsledare. Polisen och militären slog till hårt mot svarta townships och försökte även lokalisera antiapartheidgrupper. Tortyr och misshandel blev allt vanligare i fängelserna. En känd oppositionsledare som blev tystad och torterad i fängelse var Steve Biko. När olika utländska företag och investerare lämnade landet på grund av den instabila situationen, tvingades staten till slut att förhandla med svarta ledare. 1986 tvingades Botha till slut börja ge med sig och kallade apartheidpolitiken för ett "gammalmodigt" system och erkände att det fanns problem med bantustans och Nationalisternas politik. Men de interna problem blev allt värre. Arbetslösheten ökade och industrin hamnade i ett oroligt läge. Största delen av landets affärsmän krävde förhandlingar och större ansträngning för att hitta en lösning på problemet. Regeringen avskaffade många av apartheidlagarna, men avskaffade inte själva apartheid.

Mandela

Mandela.

Kaninen Ida och Katten Jam var på sommarstället. De satt på den västra verandan och skådade ut över fjorden. Ida var upprörd. Hur länge tänker Tom sova, undrade hon. Han låg i lilla huset. Där låg också Agnes och barnen. Ida och Jam hade också sina sovplatser där. Det stora huset var tomt. Berit och hennes familj hade inte kommit ut ännu. Det var tidig morgon. Solen kikade upp över den stora ön i öster. Den började värma något. Några tidiga båtar strävade norrut. En segelbåt slörade söderut. Det var svag nordligt vind. Ida var hungrig och sugen på frukost. Hennes skål var tom. Jam hade lite kattmat kvar. Han tänkte på mjölk. Vildkaninen hade visat sig uppe vid pumpen på berget. Oxelhäcken skiftade i gult till vinrött. Busken med gammaldags rosor bar ännu underbara rosa blommor. Vindskyddsträden mot väster nådde nu över planket som Tom snickrat. Björnbären frodades intill gärdesgården. Rabarberna växte och fick stora blad, och tjocka stjälkar. I sänkan ute mot berget frodades hallonen. Buskar och träd utanför tomten hade vuxit upp, och tog nu en del av utsikten. Det var dags att göra någonting åt det. Vildkaninen skuttade ned i trädgården. Den satte sig på gräsmattan, och tittade på Ida, och Jam. Den är kanske hungrig? Jam tänkte på Sydafrika. Nelson Mandela, som är en av vår tids mest välkända symboler för mänskliga rättigheter, är en man vars hängivna kamp för sitt folks rättigheter inspirerar människorättsförkämpar över hela världen. 

Nelson Mandela, som var son till en stamhövding, föddes i Transkei i Sydafrika, och utbildade sig på egen hand till en juridisk universitetsexamen. UUU Han gick 1944 med i den Afrikanska nationalkongressen (ANC – African National Congress) och arbetade aktivt för att det regerande nationalpartiets apartheidpolitik skulle avskaffas. När Nelson Mandela åtalades för sina handlingar tillkännagav han: ”Jag har kämpat mot vitt styre, och jag har kämpat mot svart styre. Jag har troget hållit fast vid idealet för ett demokratiskt och fritt samhälle där alla personer lever tillsammans i harmoni och har lika möjligheter. Det är ett ideal som jag hoppas att få leva för och uppnå. Men om det skulle visa sig nödvändigt, så är jag beredd att dö för detta ideal.” Nelson Mandela dömdes till livstids fängelse, men vägrade att kompromissa med sin politiska ståndpunkt för att bli frigiven, och blev en mäktig symbol för den växande rörelsen mot apartheid. När han till slut frigavs i februari 1990 intensifierade han kampen mot förtrycket för att uppnå de mål han och andra hade föresatt sig att uppnå nästan fyrtio år tidigare. Nelson Mandela installerades i maj 1994 som Sydafrikas första svarta president, en befattning han innehade till 1999. Han ledde övergången från minoritetsstyre och apartheid och vann internationell respekt för att han förespråkat försoning nationellt såväl som internationellt. 

En internationell hyllning till hans liv där man uttryckte förnyat engagemang för hans mål om frihet och jämlikhet ägde rum på hans nittioårsdag. ”Om man talar till en människa på ett språk hon förstår, når man hennes huvud. Om man talar till henne på hennes språk, når man hennes hjärta.” – Nelson Mandela. Rasismen och segregationen var införd i det närmaste överallt i Sydafrika. För nationalisterna var skolan mycket viktig; särskilt de afrikaanstalande barnen förmedlades en heroiserad form av den egna historien. Många vita betraktade det som naturligt att de skulle styra landet, medan de svarta sågs som inkompetenta att klara av svårare uppgifter, som till exempel att styra ett eget land. Apartheidpolitiken omfattade även kulturen och språket. Många vita ansåg att apartheid var nödvändigt, eftersom apartheid sågs som ett sätt att bevara den "västerländska" livsstilen i Sydafrika. Segregationen ledde till att många vita sydafrikaner endast var förtrogna med sina egna områden och arbeten. Många hade aldrig sett ett område som var avsett för de svarta och många vita var därför omedvetna om de svartas levnadsförhållanden, eller låtsades att så var fallet.  

En del vita, speciellt afrikander, motiverade apartheid och rassegregationen med att det var Guds vilja. Apartheid var i grund och botten gjord för att afrikandernas kultur och språk - afrikaans - skulle kunna regera för evigt i Sydafrika. De olika motsättningarna mellan afrikander och engelsmännen i landet minskade med åren och regeringens politik blev öppnare för engelsmännen. Engelsmännen skulle fortsätta samarbeta med afrikanderna, och leva och arbeta i Sydafrika som vita medborgare, men med grunden att afrikanderna skulle vara den dominerande parten av de vita. Redan i valet 1953, det första i regeringsställning, fick Nationalistpartiet (bildat av HNP och AP 1951) en egen majoritet som det därefter behöll efter den liberala oppositionens splittring. I valet 1989, det sista under apartheid, erhöll nationalisterna 48,19 % av rösterna medan det officiella oppositionspartiet, Konserwatiewe Party fick 31,5 %. KP motsatte sig helt förhandlingar med oppositionen trots det krisartade läge landet befann sig i och ansåg att systemet måste bevaras till varje pris. Mycket intressant, tyckte Tom!

Apartheid

Apartheid.

Katten Jam och Kaninen Ida var på sommarstället. Tom var vaken. Det var tidig morgon. Han tänkte gå in i duschrummet. Han tog av jeansen, och tröjan. Han tog av klockan, och sockarna. Tidigare hade han läderband till klockan. De gick sönder fort. Han köpte ett armband i metall. Det var dyrare, men höll så mycket bättre. Duschvattnet var kallt. Han spolade en lång stund. Det blev varmt till slut. Han vätte hela kroppen först. Sedan tog han schampo i håret, och på kroppen. Han sköljde av. Först händerna. Sedan håret, och resten av kroppen. Det var en vetenskap att torka sig bra. Han började uppifrån, och gick sedan nedåt. Det hördes ett ”blupp”, från datorn. Någon ville alltså chatta. Han klädde på sig. Nya sockar och underkläder först. Jeansshorts och tröja. Han tog på träningsskor, med kardborreband. Han gick ut på altanen, till Ida och Jam. De blev glada, och kramades. Solen stod lågt över ön på andra sidan fjorden. En segelbåt flöt sakta norrut. En motorbåt tuffade söderut. Agnes och barnen sov i lilla huset. Dörren stod på glänt. Det var svårt att se. Plommonträdet skymde. Ida och Jam ville äta frukost. Tom gick in i huset igen. Det ”bluppade”, från datorn igen. Han öppnade kylskåpet, och rotade runt. Han hittade Idas mat, och sin banan. Ingen kattmat fanns där. Jam tänkte på Sydafrika. 

Åren mellan Boerkriget och 1948 ansåg många afrikander att engelsmännen i landet dominerade och diskriminerade afrikanderna. Många afrikander ogillade starkt engelsmännen, Storbritannien, det brittiska herraväldets tidigare internering och mord på tiotusentals afrikaner sågs som ett led i utvecklingen för ett brittiskt minoritetsstyre över afrikanderna, som utgjorde ungefär 60 procent av den vita befolkningen. Mot regerande United Party (UP) och dess ledare Jan Smuts stod en afrikandkoalition bestående av Nationalistpartiet (NP) och det mindre Afrikaanerpartiet, som utkämpade valrörelsen på ett program för apartheid, de olika rasernas "separata utveckling". Färgade män som uppfyllde vissa kriterier hade haft rösträtt sedan 1800-talets slut, medan landets svarta majoritet och samtliga icke-vita kvinnor saknade rösträtt. Nationalisternas valplattform präglades av afrikandnationalism och det starkaste stödet kom därför från afrikaanstalande vita, som enade gav partiet 70 mandat och en starkare ställning än det styrande United Party. Tillsammans fick afrikandkoalitionen en majoritet om 79 av de 153 platserna i parlamentets underhus. På papperet erhöll afrikandkoalitionen 140 000 röster färre än den sittande UP-regeringen som ett resultat av majoritetsvalsystemet med enmansvalkretsar där valkretsarna på landsbygden generellt hade färre invånare. Smuts själv förlorade sin parlamentsplats och endast i en valkrets kunde UP vinna ett nytt mandat, under blivande partiordföranden De Villiers Graaff. 

Efter att afrikandkoalitionen bildat regering med Malan som premiärminister presenterade Nationalistpartiet en lagstiftning grundad på officiell diskriminering av landets samtliga icke-vita. Färgade skulle oberoende av inkomst och utbildning successivt överföras till separata vallistor, vilkas representanter i parlamentet avskaffades 1968. Genom Nationalistpartiets maktövertagande övergick trehundra års diskriminering de facto, att ersättas med ett system byggt på diskriminering de jure. Apartheid skulle garantera de vita befolkningsgrupperna, och därmed afrikanderna, fortsatt styre och överhöghet i samhället. Genom att de afrikaanstalande grupperna utgjorde en majoritet av den vita valmannakåren räckte detta för att befästa den samhällsutveckling som Malan utlovat. Mycket intressant, tyckte Tom. Ida mixtrade med mobilen.  Hon tog på lurarna, och lyssnade på musik. Det var George Harrison. ”Still My Guitar Gently Weeps”. Tom lutade sig tillbaks. Han såg ut över trädgården. Gräset var långt. Det behövde klippas. Samtidigt var det fint med alla ängsblommor. Styvmorsvioler blandades med gullmora, och rödklöver. Oxelhäcken var klädsam i höstfärger. Den skiftade från gult till mörkrött. Upp efter berget täckte rosa ljung marken. Tom flöt bort i tankar. Han hade fått ett mail från en nära vän. Det gjorde honom fundersam. Mer än vanligt till och med. Han tänkte på när han gjort i ordning duschrummet. Avloppet blev det stora problemet. 

Det fungerade inte. Han kröp under huset. Första källarrummet, han kom till var fyllt med grejer. Där var fuktigt. Sakerna mådde inte bra av det. Han kom in till det stora rummet där röret krökte sig. Där fanns bara spindlar. Stora som möss. Vakna! Det var Jam som ruskade i Tom. Jag vill bada, sade han. Tom vaknade. Vill du också bada, frågade han Ida? Det ville hon. Han gick in och hämtade ryggsäcken. Han packade ned badgrejer, och lunchmat. De lämnade verandan, och gick nedåt tomten. Först till gropen. Den gammaldags rosenbusken blommade yppigt. Vindskyddsträden växte i höjden. Körsbärsträdet var stort och vackert. Äppelträdet skyddade mot nordlig vind. Björnbären samsades med hallon, och slånbär. Rabarberna var stora. Stammarna tjocka. Ida skuttade före. Hon kom fram till gärdesgårdarna, som Tom anlagt. Hos grannen till norr var det tomt som vanligt. Jam såg nöjd ut. De lämnade tomten. De kom ut på berget, och såg träd och buskar, som borde tagas ned, för utsiktens skull. Jag älskar er, slutade Tom.

Mickael

Mickael.

Michael Jackson är en av världens mest kända artister. Nämn hans namn och alla vet vem det är frågan om. Han började som barnstjärna i Jackson 5 och som soloartist blev Jackson megastor med albumet "Thriller", som är världens mest sålda. Popartistens album "Invincible" släpptes i oktober 2002. Michael Jackson föddes den 29 augusti 1958 i Gary, Indiana. Han har nio syskon. Under hans pappas ledning, bildades succébandet The Jackson 5. Medlemmar i bandet var Michael (som var fem år när de startade barngruppen) samt hans bröder Jermaine, Jackie, Tito och Marl- on, som alla var äldre än honom själv. Deras pappa drillade sönerna stenhårt år efter år. Han ville nämligen att hans barn skulle bli stora stjärnor. Till slut blev de också det. Men man kan fråga sig till vilket pris. Joseph Jackson berövade dem deras barndom och han höll sig med en mycket hård, stundom brutal, disciplin. Men det gick hursomhelst bra för the Jackson 5. De började med att ställa upp i olika lokala talangtävlingar och fick snart kontrakt med Motown. Gruppens fyra första singlar: "I want you back", "ABC", "The love you save" och "I'll be there" blev Billboard-ettor. Under sjuttiotalet skrev och framförde barngruppen ett flertal minnesvärda topp10-låtar. År 1975 skrev de kontrakt med Epic Records som The Jacksons. Jermaine hade nu ersatts av Randy. Nu tog också Michaels solokarriär fart. 

Det var hans skivbolag som gärna såg att stjärnan spelade in eget material, eftersom de var säkra på att han var en artist på uppgåtgående. 1972 gavs hans första solosingel ut. Den hette "Got to be there". Fler singlar följde. Bland annat "Rockin Robin" och "Ben" samt ett soloalbum för skivbolaget Motown. Parallellt med denna karriär fortsatte han att fronta bandet. I slutet av sjuttiotalet var popsångaren också med i filmen "The Wiz" (1978) med Diana Ross. Det var nu inget speciellt med den filmen. Men den gjorde att Michael Jackson i kontakt med producenten Quincy Jones. Det var en bekantskap som komma att bli mycket viktig för hans karriär. 1979 började Michael och Quincy att spela in det minnesvärda albumet "Off The Wall"(1979). Sedan följde ytterligare två album där de samarbetade: "Thriller" (1982) och "Bad" (1987). Genom albumet "Off the Wall" (1979), blev barnstjärnan en vuxen megastjärna. Dansplattan bjöd på hitlåtar som till exempel "Don't Stop 'Til You Get Enough" och "Rock With You". Skivan såldes i 16 miljoner exemplar (då bäst säljande albumet i CBS historia!). Framgången visste nu inga gränser för Michael Jackson. Men bättre skulle det bli. 1982 kom hans album "Thriller" ut, hans mest kända och sålda, ett album som han knappast kan överträffa själv. albumet har sålts i 51 miljoner exemplar och belönats med flera Grammys. 

I 37 veckor låg albumet etta på Billboardlistan! Med hjälp av musikvideor, där Michael har varit en stor pionjär, blev genomslagskraften ännu större. Musiken i kombination med popartistens dansnummer och scennärvaro var oslagbar. Michael Jackson var vid den här tiden en enmansnöjesindustri av kolossalformat. Han blev också den första svarta artist som spelades på MTV och därigenom öppnades dörren för många andra begåvade svarta musiker. 1985 skrev Michael Jackson & Lionel Richie låten "We are the world" som sjöngs av Harry Belafonte och andra svarta musiker i en uppmärksammad välgörenhetskonsert till förmån för svältande i Afrika. Den belönades med fyra grammisar (1986). Höjdpunkten i Jacksons karriär nåddes här: världsstjärnan spelade i en division helt för sig själv under denna tid. Michael Jacksons album "Bad" (1987) och "Dangerous" (1991) toppade Billboardlistan. Men videon till singeln "Black and White" innehöll en del scener som gjorde folk betänksamma. Även hans utseende förändrades under denna tid, beroende på att att han gjorde ansiktslyftningar. Det började gå rykten om storstjärnans udda vanor, att han var bisarr (sov i ett syretält och höll sig med modelldockor) samt hade börjat umgås med barn. Det ryktades också att han var bög. 

En negativ bild av artisten började uppmålas i massmedia och Michael började kallas för freak, en stämpel som det sedan dess varit svårt för världsstjärnan att få bort. Men artisten sålde fortfarande mycket skivor. "Bad" har sålts i 25 miljoner exemplar och "Dangerous" i 27 miljoner exemplar (ungefärliga siffror). Folk kunde ha synpunkter på personen Michael Jackson. Men Jacksons framgång som artist var fortfarande odiskutabel. I början av 90-talet skrev Michael Jackson ett skivkontrakt med Sony Music. Det gav honom hela 890 miljoner dollar. År 1993 gav Michael Jackson sin första intervju, något som han tidigare vägrat göra. Artisten ställde upp i Oprah Winfreys talkshow (den mest sedda Oprah-intervjun!). Jackson ville med detta bemöta de rykten som florerade om honom i massmedia (syrgastält, hans vita hy) och ge sin egen syn på saken. I slutet av 1993 blev superstjärnan anklagad för att ha antastat det trettonåriga barnet Jordy Chandler. Den anklagelsen är nog ogrundad, för han bryr sig verkligen om barn och deras välgång - inte minst beroende på den svåra uppväxt han själv fått. Det civilrättsliga målet mot Jackson lades senare ned. Men händelsen var förödande för Michaels rykte som redan var solkat. Artistens image var skadad. Folk betraktade honom nu med skepsis och äcklades till med av honom. Och det fick följder. Han förlorade till exempel sitt kontrakt med Pepsi som han haft sedan 80-talet. Han ställde också in planerade turnéer. 

Annat har det också pratats om. Bland annat hans plastikoperationer som dess värre har vanställt artistens ansikte. Michael Jackson blev i allt högre grad en ifrågasatt person som folk hade bestämda åsikter om. Under 1994 gifte sig Michael Jackson med Lisa Marie Presley (Elvis dotter). Många ansåg att detta var ett sätt att reparera hans skadade rykte. De var dock bara tillsammans i arton månader. 1995 kom artistens album "HIStory" ut. Samlingsplattan sålde visserligen bra (17 miljoner exemplar). Men inte så bra som vissa andra album Jimmy Jam & Terry Lewis, hitmakaren Dallas Austin, David Foster och R. Kelly. I november 1996 var det dags för giftermål igen. Den här gången med Deborah Rowe - en assistent till en dermatolog (hudläkare) som Michael besökte. Paret gifte sig i Australien när Deborah redan var gravid. Deras förstfödda barn döptes till Prince Michael Junior (1997). Parets andra barn kom nästföljande år och döptes till Paris Michael Katherine. Ännu ett album följde - "Blood on the Dance Floor". Plattan bjuder på remixer med också en del nytt låtmaterial. Michael Jackson är den ende artist som varit framgångsrik i hela världen under trettio år. Han är den mest sålda artisten någonsin och den mest prisbelönta. Något som över 200 miljoner sålda album och tretton listettor som soloartist vittnar om. Sen får man heller inte glömma bort att Jackson är den stjärna som skänkt mest pengar till välgörande ändamål i världen. Världsstjärnans album - som han till stor del skriver själv - har varit omvälvande och nyskapande och har betytt mycket för popmusikens utveckling. Än har vi inte sett det sista av denne store artist. Albumet "Invincible" släpptes den 29 oktober internationellt och den 30 oktober i USA genom Epic Records. Första singel ut blev "You Rock My World". I september 2002 gav Michael Jackson en jubileumskonsert i New York. Sångaren firade 30 år som artist med en återförening med bröderna i Jackson 5 samt en rad världsstjärnor. 

Elvis

Elvis.

Elvis Aaron Presley föddes 8 januari 1935 i Tupelo, Mississippi, USA. Han föddes 35 minuter efter sin dödfödda tvillingbror Jesse Garon Presley Fader; Vernon Elvis Presley (10 april 1916 – 26 juni 1979), mor; Gladys Love Presley (25 april 1912 – 14 aug 1958). Han var för övrigt avlägset besläktade med de amerikanska presidenterna Abraham Lincoln och Jimmy Carter. Elvis växte upp som enda barnet och stod mycket nära med båda föräldrarna. Han hade dock ett ovanligt starkt band till sin mamma. Elvis och Priscilla fick en dotter, Lisa Marie Presley som föddes år 1968. Lisa Marie gifte sig senare med Michael Jackson och därefter med Elvis favorit skådespelare Nicholas Cage. Elvis hade en liten krets av vänner, anställda och affärspartners, som delvis levde på hans rikedom men de hade också några användbara funktioner med att arbeta som livvakter, researrangörer, bilinköpare osv. Som en del bidrog till att skaffa kvinnor, droger och liknande. Medlemmarna i Memphis Maffia bar ringar med inskriptionen ”TCB”, som stod för ”Taking Care of Business”. Elvis slutade sina dagar som mycket överviktig och led av flera hälsoproblem som grönstarr, högt blodtryck, leverskador och tarmproblem. Elvis dog 16 augusti 1977 Dödsorsaken är okänd men tros ha en relation med sitt allmänt dåliga hälsotillstånd eller de många droger och mediciner han tog. 

Elvis begravdes bredvid sin mor 18 augusti 1977 i Graceland. Omkring 80 000 personer kom för hans begravning. Under de år efter hans död så var det surr och rykten om huruvida Elvis fejkat sin död eller inte eftersom många fans säger sig ha sett honom efter hans död. Omkring 600 000 människor besöker varje år Elvis ”hem” i Graceland. Elvis är ihågkommen idag av många som ”Kungen av Rock n ‘Roll”. Elvis köpte sin första gitarr vid 11 års ålder. Han ville egentligen ha ett gevär men hans mor övertygade honom om att en gitarr var bättre. År 1947 så erbjöd en lokal radiostation 12-årige Elvis skulle få sjunga live i pauserna men den unge Elvis var för blyg och tackade nej. Första gången Elvis spelade in en låt var det till hans mor. Han betalade $ 4 till Sun Studio för att ha inkluderat två låtar; ”My Happiness” och ”That’s When Your Heartaches Begin”. År 1954 gjorde Elvis sin första audition till en gospelkör som heter Songfellows, där han nekades. Samma år spelade en lokal DJ Elvis version av låten ”That’s All Right”. Han spelade låten så mycket som 14 gånger men han hade svårt att övertyga sin publik om att Elvis var vit. Elvis genombrott kom med låten ”Heartbreak Hotel” som släpptes 1956 Inspirationen till låten kom från en artikel i tidningen om ett självmord i samhället. 

I ett av Elvis Presleys tidiga framträdanden på tv år 1956, frågade värden (Milton Berle) honom att låna utan sin gitarr. Elvis vickande höfter orsakade förargelse i hela USA och inom några dagar att han fick smeknamnet ”Elvis bäckenet”. Elvis Presley hade bara fem konserter utanför USA – och de alla ägde rum på en tre dagars turné i Kanada. Många tror att anledningen till att Elvis aldrig dök utomlands igen var pga. hans manager – Colonel Tom Parker – som var en illegal invandrare från Holland som skulle utvisas från USA där han ansökte om ett amerikanskt pass. Manager Colonel Tom Parker var känd för att ha ett öga för talanger och snabba pengar; innan han började arbeta med Elvis så enligt uppgifter så gjorde han sitt uppehälle genom att färg sparvar gula för att sälja dem som kanariefåglar. Elvis kunde lika gärna ändra sina texter spontant för skojs skull. 

Ett exempel var i Las Vegas 1969, där han ändrade texten ”Do you gaze at your doorstep and picture me there?” till att ”Do you look at your bald head and wish you had hair?” (Översatt: ”Titta på din tröskel och föreställa dig att jag var där? ”till” Titta på ditt skalliga huvud och önska att du hade hår?”). 1956 inledde Elvis sin filmkarriär med en västern; ”Love Me Tender”. I sin andra film ”Loving You” var hans föräldrar i publiken. Efter moderns död 1957 så kollade han aldrig mer på filmen ”Loving You”. Elvis var inblandad i hela 31 filmer under hans livstid. 1957 kallades Elvis in i armén, där han var tvungen att leva med en månadslön på 78 $. Under sin tvååriga vistelse så kunde han inte få tillgång till 400 000 dollar som hans musikkarriär hade genererat. 1959, när Elvis som en 24 år gammal och var i Tyskland träffade han sin blivande fru; den 14-åriga Priscilla Beaulieu. De gifte sig åtta år senare. Elvis Presleys popularitet började sjunka på 1960-talet eftersom Beatles, Rolling Stones och andra band dök upp. Han tog revansch men med rimlig framgång sin karriär 1968 med en TV-show som – något ironiskt – handlade om att ingen kände igen honom på gatan längre.

Bruce

Bruce.

Bruce Frederick Joseph Springsteen, även kallad The Boss, född den 23 september 1949 i Long Branch i New Jersey, är en amerikansk rockmusiker, sångare, gitarrist och låtskrivare. Springsteen har gett ut 25 album som sålts i över 120 miljoner exemplar, och de flesta har blivit kritikerrosade med ett par undantag i början av 1990-talet. Han har under sina turnéer för det mesta spelat tillsammans med bandet E Street Band men han har även turnerat ensam och med andra musiker. Springsteen har i sina låttexter tagit pulsen på det amerikanska samhället och visat på dess svagheter, där de utsatta människor som hamnat på baksidan av den amerikanska drömmen sällan kan ta sig ur sitt elände. En del låtar handlar även om hans egen uppväxt i New Jersey och om brusten kärlek. Låtarna har en stor variation mellan glada rocklåtar och vemodiga och nedstämda ballader. Bland hans utmärkelser finns en Oscar (1993), Polarpriset (1997) och en plats i Rock and Roll Hall of Fame (1999). Bruce Springsteen föddes på Monmouth Memorial Hospital i Long Branch i New Jersey och växte upp i Freehold i en amerikansk arbetarklassfamilj tillsammans med fadern Douglas, modern Adele Zirilli och systrarna Virginia och Pamela. Fadern arbetade som bussförare och modern som sekreterare. 

Springsteen blev uppfostrad som katolik. Springsteen gifte sig den 13 maj 1985 med fotomodellen och skådespelerskan Julianne Phillips och skilde sig 1989. Den 8 juni 1991 gifte han om sig med Patti Scialfa, en av medlemmarna i E Street Band, efter att de varit tillsammans i tre år. Tillsammans med Patti Scialfa har han barnen Evan James (son, född 25 juli 1990), Jessica Rae (dotter, född 30 december 1991) och Sam Ryan (son, född 5 januari 1994). Jessica är en hästhoppare som är med i världsrankingen, och som representerat USA i sporten. Springsteen fick sina tidiga musikaliska influenser från psykedelisk rock och Motown, bland annat från Sam and Dave. Efter high school flyttade Springsteen till New York för att försöka slå igenom med folkmusik. När inte det lyckades återvände han till Asbury Park i New Jersey, där han spelade med The Castiles (1965–1968), The Earth (1968–1969), Steel Mill (1969–1971) och Dr Zoom And The Sonic Boom (1971). Och när han blev inkallad till att tjänstgöra i Vietnamkriget ska han tagit avstånd från detta genom att antyda psykiska problem. 

Hans pappa hade svårt att acceptera detta och det tog flera år att förlåta sin son för att inte göra sin plikt för landet. 1971 bildade han The Bruce Springsteen Band som han spelade med till 1972, och 1974 bildades Bruce Springsteen & The E Street Band. 1973 gav Springsteen ut två album, Greetings From Asbury Park, N.J. och The Wild, The Innocent & The E Street Shuffle. Skivorna blev kritikerrosade och The Wild, The Innocent... utsågs till "Årets bästa album" av musiktidningen Rolling Stone. Efter en konsert den 9 maj 1974 i Boston i Massachusetts, fällde The Real Paper-krönikören Jon Landau det klassiska uttalandet Jag såg rockens framtid och dess namn är Bruce Springsteen. Trots att de två första skivorna blev kritikerrosade sålde de inte i någon större omfattning. I januari 1975 gav sig bandet ut på turné och två månader senare gick de in i studion för att spela in albumet Born to Run. Springsteen fick problem redan med den första låten de spelade in, "Thunder Road", så han kallade in Jon Landau som fick ge synpunkter på låten. Springsteen tog till sig synpunkterna och Jon Landau var sedan med och producerade hela skivan. Ett långt samarbete med Jon Landau hade därmed inletts och Landau blev slutligen Springsteens manager och skivproducent.  

Born to Run blev Bruce Springsteens stora genombrott. Den 27 oktober 1975 hamnade han på Time Magazines och Newsweeks förstasidor. Samarbetet mellan Springsteens och Landau sågs dock inte med blida ögon av hans dåvarande manager Mike Appel på skivbolaget CBS. Appel hävdade att han ägde rättigheterna till Bruce Springsteens låtar. Under den tvist som följde fick inte Springsteen spela in skivor. Istället turnerade han i princip oavbrutet i två år. När det väl löste sig gick han in i studion igen och påbörjade arbetet med ett nytt album. 1978 släpptes albumet Darkness on the Edge of Town. Albumet var mörkare än Born to Run och Bruce Springsteen sjöng om familjeförhållanden och orättvisor. Hans politiska och livsfilosofiska åsikter speglas i de flesta av låttexterna och många fans anser att detta är Springsteens genom tiderna bästa album. Låtar som "Badlands" och "The Promised Land" är två av de mest spelade låtarna på hans konserter de följande decennierna. Den efterföljande turnén begränsade sig till USA och Kanada. Bruce blev känd för sina energiska konserter och drog fulla hus var han än spelade.